Tillbaka i stan
Och...
Borta är bra...
...men hemma är faktiskt alltid bäst.
Även om det ser väldigt stadsaktigt ut i våra hemmakvarter så hör vi faktiskt fiskmåsar i bakgrunden... Och det är charmigt värre!
Borta är bra...
...men hemma är faktiskt alltid bäst.
Även om det ser väldigt stadsaktigt ut i våra hemmakvarter så hör vi faktiskt fiskmåsar i bakgrunden... Och det är charmigt värre!
Stackars babianbebis
Igår morse hade Stella lite röd rumpa. Det händer regelbundet men väldigt sällan, men när det dyker upp så smörjer vi med Inotyol, och några timmar senare är det bättre, och helt bra igen redan samma dag. Igår blev det inte så. Istället blev det sämre hela dagen, trots luftningar och smörjningar. Idag har det inte bara varit rött, utan helt skinnfläkt typ. Stackars, stackars! Ordentliga sår alltså. Jag har inte kunnat slappna av på hela dagen, utan tyckt så synd om henne! Stella har också varit ovanligt gnällig, och det har varit lite jobbigt faktiskt. Kvalitetsumgänget med finaste vännerna var kvalitet såklart, men inte riktigt samma sak då jag hela tiden behövde fokusera på Stella lite "för" mycket och inte bara låta henne hänga med och hänga med vännerna liksom. Lagom avslappnat. Och framför allt som sagt, SÅ synd om lilla babianen Stellis!
Hon har också ytterligare två tänder på gång i nederkäken, och för första gången tycker jag att hon verkar lida av det. Hon har grinat till och verkat ha ont, och tuggar på sina fingrar just vid det ställe där de nya tänderna är på gång upp. Likaså snorar hon utan att kännas förkyld, så det kanske är på grund av tänderna.
Rumpan kändes något på rätt väg ikväll, men jag vet inte... Dagens medicin har varit mycket luftande, lite bröstmjölk, lite potatismjöl och en hel del Inotyol, allt lite varvat sådär.
Vilket är ditt bästa tips mot riktigt rejäla blöjeksem, och vad är teorierna kring dess uppkomst?
Hon har också ytterligare två tänder på gång i nederkäken, och för första gången tycker jag att hon verkar lida av det. Hon har grinat till och verkat ha ont, och tuggar på sina fingrar just vid det ställe där de nya tänderna är på gång upp. Likaså snorar hon utan att kännas förkyld, så det kanske är på grund av tänderna.
Rumpan kändes något på rätt väg ikväll, men jag vet inte... Dagens medicin har varit mycket luftande, lite bröstmjölk, lite potatismjöl och en hel del Inotyol, allt lite varvat sådär.
Vilket är ditt bästa tips mot riktigt rejäla blöjeksem, och vad är teorierna kring dess uppkomst?
Praktiskt och härmapa
Stella härmar allt. Konsonanterna begränsar sig dock till b, p, v och f. Inte m. Dvs, hon säger pappa men inte mamma. Ibland är det praktiskt. Som när man frågar henne "Vem ska ge dig kvällsmaten nu och byta alla dina bajsblöjor resten av helgen?" och Stella högt och tydligt svarar "Pappa". Word! :-)
Väldigt konstig och väldigt rolig dag
Rolig i form av aktiviteter, och konstig i form av min rutin-dotters totalt upp-och-nedvända personlighetsdrag.
Vi gav oss iväg hemifrån vid 10 imorse, och kom hem igen 18.10. Detta efter en underbar mammadag, med ÖF med världens gladaste, mysigaste och duktigaste bebis, långpromenad själv i solen, halvlyxig utelunch med Carro & Elea, häng med C&E och Lisa & Irma, mer långpromenad med hela ligan, fika och massa lek hemma hos C och - ja, späckat med aktiviteter och en hur grym dag som helst.
Stella upp och ner har visat sig i form av:
- Vaknade 06.30 imorse istället för vanliga 08.00
- Ännu mer knä-aktiviteter än mag/sittande. Inspirerad av barnen på ÖF och av Irma? Kanske Se och Lär som is the shit!
- Solskenshumör hela dagen! (Okej då, är det oftast, men mer än vanligt förmodligen för att hon fick mer stimulans - hon gillar andra barn och nya leksaker och ställen att utforska)
- Ville inte sova på eftermiddagen vilket hon alltid gör. Hon helt enkelt struntade i det, men var ändå superglad hela kvällen.
- Åt glatt en hel burk till lunch. Brukar äta 1/3. Trugandes.
- Åt en hel banan uppdelat vid 2 tillfällen. Brukar rata banan.
- Åt glatt en hel burk till kvällsmat. Brukar äta 1/3. Trugandes.
Vissa dagar är bättre än andra. Denna var betydligt konstigare. Men bättre!
Vi gav oss iväg hemifrån vid 10 imorse, och kom hem igen 18.10. Detta efter en underbar mammadag, med ÖF med världens gladaste, mysigaste och duktigaste bebis, långpromenad själv i solen, halvlyxig utelunch med Carro & Elea, häng med C&E och Lisa & Irma, mer långpromenad med hela ligan, fika och massa lek hemma hos C och - ja, späckat med aktiviteter och en hur grym dag som helst.
Stella upp och ner har visat sig i form av:
- Vaknade 06.30 imorse istället för vanliga 08.00
- Ännu mer knä-aktiviteter än mag/sittande. Inspirerad av barnen på ÖF och av Irma? Kanske Se och Lär som is the shit!
- Solskenshumör hela dagen! (Okej då, är det oftast, men mer än vanligt förmodligen för att hon fick mer stimulans - hon gillar andra barn och nya leksaker och ställen att utforska)
- Ville inte sova på eftermiddagen vilket hon alltid gör. Hon helt enkelt struntade i det, men var ändå superglad hela kvällen.
- Åt glatt en hel burk till lunch. Brukar äta 1/3. Trugandes.
- Åt en hel banan uppdelat vid 2 tillfällen. Brukar rata banan.
- Åt glatt en hel burk till kvällsmat. Brukar äta 1/3. Trugandes.
Vissa dagar är bättre än andra. Denna var betydligt konstigare. Men bättre!
En solig eftermiddag vid Trekanten
Stella gjorde gräspremiär idag. Hon tyckte att gräs var sådär bara. Ganska rejält skeptisk. Men i övrigt var det toppenmysigt!
En kraschlandning i vardagen
Jag vaknade idag på härligaste tänkbara sätt vid kvart i 8, dvs av en underbar babababaande dotter, och lika härligt var det spendera första halvtimmen intensivt gosandes i sängen.
Fast lite trött var jag, efter problem att sova inatt. Lite konstigt och väldigt illa efter de sammalagda 8 timmarna de senaste två nätterna... Dessutom vaknade jag med halsonda från hell.
Sen gick förmiddagen med en närhetstörstande dotter, som inte köpte mycket annat än att klättra i mitt knä, eller stå mot bord och saker och därmed behöva ha mig sittandes bakom hela tiden. Det tog mig 2 timmar innan jag lyckats få i mig en kopp te...
Sen följde förmiddagen med en hel del gnäll och en massa mat-trugande. Kladd i kubik, testande av gränser - dvs extra kladd och gnagande på elkontakter. Disk och plock. Fix och trix. Och mer gnäll. Mindre glamouröst med andra ord! Med konstant halsont och en kropp inte helt på topp så kändes det verkligen som en kraschlandning i vardagen.
Efter lunchen lyckades jag iallafall skrapa ihop tillräckligt med energi för att göra iordning oss båda, och rulla ut i solskenet. Köpte en latte på på ett fik och rullade till Trekanten, där vi lekte en stund i fruktparken. Sen satt vi länge i gräset, Stella kröp lite, vi gosade, och tittade på de otroligt spännande kråkorna. :-)
Stella åt en full portion gröt och en massa frukt helt utan kladd, och ammade lite på det. Vi myste och gosade tillsammans i gräset. Sedan tog vi en kort promenad varpå Stella somnade, vilket hon fortfarande nu - en timme senare - gör på balkongen.
Åh underbara vardag!
Fast... ont i halsen har jag, och onda aningar om att det är värre än förkylningsont. Jag gurglar med saltvatten och hoppas på det bästa!
Första gången utan Stella-känslan
Jag möttes idag på Arlanda av en liten tjej i vagn som fullkomligt strålade när hon fick syn på mig. Det var ett ordentligt leende och hennes små armar viftade upp i luften mot mig. Åh vilken underbar kram, som jag har längtat!
Men faktiskt så lyckades jag riktigt bra med mitt mål - att kunna njuta - under helgen. Det kändes grymt jobbigt när jag lämnade henne i torsdags, och jag undrade lite hur sjutton jag tänkt när jag bestämde mig för att åka. Det blev dock att kännas bättre successivt under eftermiddagen och kvällen i takt med att jag träffade mina härliga kollegor och blev inställd på att jag faktiskt skulle vara borta.
Under helgen längtade jag såklart massor efter Stella, och blev otroligt glad varje gång ett mms trillade in. Fast jag kopplade bort det ganska bra, eftersom för mycket längtan ändå inte skulle "ge någonting". Bättre då att fokusera på att ha det bra och verkligen slappna av. Och nog lyckades jag med det. Med mitt underbara företag, roliga konferenspass som fick mig att känna att jobbet i höst ska bli riktigt roligt (även om jag är glad att det är 4 månader kvar), god mat, härligt umgänge, roliga fester och allt detta på ett underbart ställe, så njöt jag totalt av min vuxentid och hela situationen.
Så det var en lyckad premiär, och helgen har varit bra och viktig på en massa sätt för både mig och H. Och just ja, amningen..? Den var hon ganska tydlig med snabbt att hon tänkt sig att erbjudas ett tag till. Så inga problem på den fronten!
Det känns som att denna ålder var en ganska okej "lämna-för-första-gången"-ålder. Hon blev glad när hon såg mig, men hade uppenbarligen saknat mig. Efter en minuts kramandes så var dock hissknapparna intressantare osv, så för henne var liksom ordningen återställd på nolltid. Under tiden jag varit borta har hon ju också haft det bra. För min egen del så hade det varit precis lika jobbigt att lämna henne första gången vid 1½ år som nu vid 9½ månad. Så det finns nog inget bättre eller sämre, utan gäller att bara bestämma sig och bita i det sura och åka. Fast det är inget jag skulle göra utan riktigt bra anledning, såklart...
Ikväll har vi varit hemma själva, jag och Stella, och hon har såklart fått 100% uppmärksamhet. Underbart umgänge med min underbara lilla dotter.
Borta bra men hemma bäst. Jo, så är det.
Men faktiskt så lyckades jag riktigt bra med mitt mål - att kunna njuta - under helgen. Det kändes grymt jobbigt när jag lämnade henne i torsdags, och jag undrade lite hur sjutton jag tänkt när jag bestämde mig för att åka. Det blev dock att kännas bättre successivt under eftermiddagen och kvällen i takt med att jag träffade mina härliga kollegor och blev inställd på att jag faktiskt skulle vara borta.
Under helgen längtade jag såklart massor efter Stella, och blev otroligt glad varje gång ett mms trillade in. Fast jag kopplade bort det ganska bra, eftersom för mycket längtan ändå inte skulle "ge någonting". Bättre då att fokusera på att ha det bra och verkligen slappna av. Och nog lyckades jag med det. Med mitt underbara företag, roliga konferenspass som fick mig att känna att jobbet i höst ska bli riktigt roligt (även om jag är glad att det är 4 månader kvar), god mat, härligt umgänge, roliga fester och allt detta på ett underbart ställe, så njöt jag totalt av min vuxentid och hela situationen.
Så det var en lyckad premiär, och helgen har varit bra och viktig på en massa sätt för både mig och H. Och just ja, amningen..? Den var hon ganska tydlig med snabbt att hon tänkt sig att erbjudas ett tag till. Så inga problem på den fronten!
Det känns som att denna ålder var en ganska okej "lämna-för-första-gången"-ålder. Hon blev glad när hon såg mig, men hade uppenbarligen saknat mig. Efter en minuts kramandes så var dock hissknapparna intressantare osv, så för henne var liksom ordningen återställd på nolltid. Under tiden jag varit borta har hon ju också haft det bra. För min egen del så hade det varit precis lika jobbigt att lämna henne första gången vid 1½ år som nu vid 9½ månad. Så det finns nog inget bättre eller sämre, utan gäller att bara bestämma sig och bita i det sura och åka. Fast det är inget jag skulle göra utan riktigt bra anledning, såklart...
Ikväll har vi varit hemma själva, jag och Stella, och hon har såklart fått 100% uppmärksamhet. Underbart umgänge med min underbara lilla dotter.
Borta bra men hemma bäst. Jo, så är det.
9 månader i vardera riktning
Ja, 9 månader upp och 9 månader ner menar jag med det. Jag har läst någonstans att lika länge som man är gravid, lika lång tid ska man räkna med att det tar innan man är tillbaka vid sin gamla form igen. Inte kortare, men heller inte mycket längre. Ett lagom riktmärke sådär!
Jag gick upp 15 kg med Stella, och efter 6 veckor var bara 2 av dessa kvar. Det har ju dock varit med mindre träning än tidigare, så kroppsformen har inte varit nära för det. Under tiden man ammar ska man inte banta, utan intaget måste vara högre än vanligt. Så det var väl en anledning till att resten inte försvann av sig självt... Likaså tillät jag mig själv att fika varenda dag. Och det var SÅ värt det under den här tiden! För första gången i hela mitt liv kunde jag helt slappna av kring mat- och vikthets, och bara tillåta mig att vara och att njuta av tillvaron. Jag har allt annat än en förbränning som tillåter det i vanliga fall. Det var verkligen helt underbart att kunna slappna av på den här fronten en period, och det för första gången i mitt liv!
Men sen kom Stellas 7-månaders dag. Då hade jag 4 kg kvar. Konstigt va ;-)
Då tänkte jag på 9-månaders riktmärket, och började ta tag i levernet igen ordentligt. Slut på fika varje dag, ökad intensitet på träningen och åter till mitt gamla sätt att leva med eftertänksamhet och prioriteringar på intagsfronten. Så en vecka före 9-månadersdagen nådde jag startvikten, och kände mig glad över det. Samtidigt är inte kämpandet slut för det - det fungerar tyvärr inte så för mig....
Sen ändrar man kroppsform lite när man får barn, och för egen del har jag mätt några pluscentrimetrar runt höften mm. Men det är nog sånt man får ta! Jag tänker kämpa på lite mer, för inskrivningsvikt var egentligen kanske 2-3 kg plus från min absoluta trivselvikt, men jag är iallafall glad och nöjd att jag tog sikte på 9-månadersgränsen och kämpade mot den.
Jag gick upp 15 kg med Stella, och efter 6 veckor var bara 2 av dessa kvar. Det har ju dock varit med mindre träning än tidigare, så kroppsformen har inte varit nära för det. Under tiden man ammar ska man inte banta, utan intaget måste vara högre än vanligt. Så det var väl en anledning till att resten inte försvann av sig självt... Likaså tillät jag mig själv att fika varenda dag. Och det var SÅ värt det under den här tiden! För första gången i hela mitt liv kunde jag helt slappna av kring mat- och vikthets, och bara tillåta mig att vara och att njuta av tillvaron. Jag har allt annat än en förbränning som tillåter det i vanliga fall. Det var verkligen helt underbart att kunna slappna av på den här fronten en period, och det för första gången i mitt liv!
Men sen kom Stellas 7-månaders dag. Då hade jag 4 kg kvar. Konstigt va ;-)
Då tänkte jag på 9-månaders riktmärket, och började ta tag i levernet igen ordentligt. Slut på fika varje dag, ökad intensitet på träningen och åter till mitt gamla sätt att leva med eftertänksamhet och prioriteringar på intagsfronten. Så en vecka före 9-månadersdagen nådde jag startvikten, och kände mig glad över det. Samtidigt är inte kämpandet slut för det - det fungerar tyvärr inte så för mig....
Sen ändrar man kroppsform lite när man får barn, och för egen del har jag mätt några pluscentrimetrar runt höften mm. Men det är nog sånt man får ta! Jag tänker kämpa på lite mer, för inskrivningsvikt var egentligen kanske 2-3 kg plus från min absoluta trivselvikt, men jag är iallafall glad och nöjd att jag tog sikte på 9-månadersgränsen och kämpade mot den.
Nedan lite bilder från min resa uppåt!
Costa Rica och sen New York - i vår lägenhet på Upper West och utanför den.
Mer New York - Brooklyn Bridge och Times Square.
I vecka 32 åkte jag hem, för då slutade min försäkring gälla. Bilder hemifrån, från Liljeholmskajen och från Peace&Love-festival.
Costa Rica och sen New York - i vår lägenhet på Upper West och utanför den.
Mer New York - Brooklyn Bridge och Times Square.
I vecka 32 åkte jag hem, för då slutade min försäkring gälla. Bilder hemifrån, från Liljeholmskajen och från Peace&Love-festival.
Derbydags
Näe... Stella får inte följa med (än), men supportar ändå (enligt pappan iallafall).
Man kan ju nästan tro att Stella på översta säger nåt småkaxigt till DIF, som åkte på torsk mot de gröna idag... :-)
Man kan ju nästan tro att Stella på översta säger nåt småkaxigt till DIF, som åkte på torsk mot de gröna idag... :-)
Det kändes ju faktiskt okej...
Givetvis måste jag redovisa resultat från Stellas nattliga utflykt...
Innan jag fick barn så hade jag en inställning att man måste våga lämna bort, att man till viss del måste fortsätta leva sitt gamla liv och inte bli så bekväm. Det tycker jag fortfarande. Men vissa saker är en sak i teorin och en i praktiken, och ingenstans kan man föreställa sig hur det känns när man får det där barnet och en hel massa känslor kommer och bokstavligen slår knock-out på en. En kärlek större än vad som kan beskrivas, och ett band mellan sig och barnet som känns både tajtare och starkare än man kunnat tänka sig.
Så det här med att för första gången lämna Stella en hel natt, det var inte en så enkel sak som jag trott/hoppats innan, utan kändes rejält i mammahjärtat. Men någon gång måste ju vara den första, och igår var det dags.
Nu hade vi andra roligheter för oss... i form av mat- och vinklubbs-arrangemang hos oss. Middagar hemma har vi ofta, men "klubben" är lite extra speciellt, och kräver sina förberedelser. Det var inte fel att inte ha ett barn att hinna ta hand om samtidigt, och dessutom blev kvällen sen och innehöll Singstar på hög volym.
Jag somnade skönt, sov gott och... vaknade såklart alldeles för tidigt och kunde inte somna om. Men däremot kände jag mig helt avslappnad, och känner att vi absolut kan/bör/ska göra detta fler gånger. Stella hade såklart varit hur nöjd och duktig som helst, och hennes farmor och farfar var jätteglada över sitt nattliga sällskap.
Lite onödigt var att jag istället för att sova fick uppleva 1½ otroligt låååångsamma timmar mellan 9-10.30, då jag trodde Stella skulle komma 9 och väntade och längtade järnet.
Men iallafall. En lyckad premiär, och en riktig win-win för oss, Stella och hennes farföräldrar!
När lämnade ni bort ert barn en hel natt första gången?
Innan jag fick barn så hade jag en inställning att man måste våga lämna bort, att man till viss del måste fortsätta leva sitt gamla liv och inte bli så bekväm. Det tycker jag fortfarande. Men vissa saker är en sak i teorin och en i praktiken, och ingenstans kan man föreställa sig hur det känns när man får det där barnet och en hel massa känslor kommer och bokstavligen slår knock-out på en. En kärlek större än vad som kan beskrivas, och ett band mellan sig och barnet som känns både tajtare och starkare än man kunnat tänka sig.
Så det här med att för första gången lämna Stella en hel natt, det var inte en så enkel sak som jag trott/hoppats innan, utan kändes rejält i mammahjärtat. Men någon gång måste ju vara den första, och igår var det dags.
Nu hade vi andra roligheter för oss... i form av mat- och vinklubbs-arrangemang hos oss. Middagar hemma har vi ofta, men "klubben" är lite extra speciellt, och kräver sina förberedelser. Det var inte fel att inte ha ett barn att hinna ta hand om samtidigt, och dessutom blev kvällen sen och innehöll Singstar på hög volym.
Jag somnade skönt, sov gott och... vaknade såklart alldeles för tidigt och kunde inte somna om. Men däremot kände jag mig helt avslappnad, och känner att vi absolut kan/bör/ska göra detta fler gånger. Stella hade såklart varit hur nöjd och duktig som helst, och hennes farmor och farfar var jätteglada över sitt nattliga sällskap.
Lite onödigt var att jag istället för att sova fick uppleva 1½ otroligt låååångsamma timmar mellan 9-10.30, då jag trodde Stella skulle komma 9 och väntade och längtade järnet.
Men iallafall. En lyckad premiär, och en riktig win-win för oss, Stella och hennes farföräldrar!
När lämnade ni bort ert barn en hel natt första gången?
En helt vanlig lunch hos oss
Mamman är inte fullt lika entusiastisk som barnet, kan man påstå utan att överdriva.
Ljuvliga klängperiod
Stella är duktig att leka på golvet, men hennes absoluta favorit just nu är att vara i mitt knä, eller hänga runt min hals. Hon vill helst att jag ska sitta på golvet. Då krälar hon snabbt fram till mig med stora mått av målmedvenhet, och kämpar det mesta hon bara kan med sina små armar, händer och fötter för att komma upp i mitt knä. Hon slår sina små knubbiga armar runt min hals och viftar med de små benen tills hon står mot mig. Sen häver hon sig mot mig, ännu närmare, slår armarna tajtare runt min hals och gapar stort. Smakar lätt på min kind, slafsar och nafsar lite - det är nog hennes sätt att pussas. Då fnissar jag högt och Stella njuter och gurglar av skratt, och nafsar ännu lite mer, på min kind, min haka och min hals. Jag skrattar högre, och Stella likaså.
Närheten kan inte bli större, kärleken inte mer påtaglig, lyckan inte mer uppenbar.
Åh snälla, låt denna klängiga period aldrig gå över!
Närheten kan inte bli större, kärleken inte mer påtaglig, lyckan inte mer uppenbar.
Åh snälla, låt denna klängiga period aldrig gå över!
Skärgårdspremiär
I måndags, dvs på annandag påsk, så gjorde Stella debut i skärgården. Hon verkade trivas, men det är ju inte så konstigt med sitt påbrå. Vi har ju faktiskt haft båt så länge som en hel sommar. ;-)
Vi gjorde en utflykt till ett par vänners ställe i närheten av Sandhamn, och fick en urmysig dag, det lite ruggigare vädret till trots. God mat och total avslappning samt en liten promenad på ön stod på schemat för dagen.
Under den mysiga påsklunchen röjde Stella runt och övade krypning mm...
...så för att få det lite lugnt vid matbordet en stund så hittade vi ett perfekt föremål för ändamålet - en korg i precis lagom storlek. :-)
Under den icke-så-vagnvänliga promenaden konstaterade vi att skärgårdsvindarna är lite kyligare än de på fastlandet, så åkpåsen fick värma Stella lite extra. Och som hon myste där i pappas famn - hon till och med somnade!
Lite avkoppling...
Hemresa med vällingstund.
Stort tack familjen W och blivande makarna J&M för en mysig avslutning på påskhelgen!
Vi gjorde en utflykt till ett par vänners ställe i närheten av Sandhamn, och fick en urmysig dag, det lite ruggigare vädret till trots. God mat och total avslappning samt en liten promenad på ön stod på schemat för dagen.
Under den mysiga påsklunchen röjde Stella runt och övade krypning mm...
...så för att få det lite lugnt vid matbordet en stund så hittade vi ett perfekt föremål för ändamålet - en korg i precis lagom storlek. :-)
Under den icke-så-vagnvänliga promenaden konstaterade vi att skärgårdsvindarna är lite kyligare än de på fastlandet, så åkpåsen fick värma Stella lite extra. Och som hon myste där i pappas famn - hon till och med somnade!
Lite avkoppling...
Hemresa med vällingstund.
Stort tack familjen W och blivande makarna J&M för en mysig avslutning på påskhelgen!
Påskbilder
Lite bilder från påsken i Dalarna.
Två påskgubbar och en påskkärring - Världens finaste kusiner!
God mat i massor, här långfredagslunch på Gamla Staberg - en gammal bruksgård en bit utanför Falun. Hur charmig som helst! Att sedan maten både är god och närproducerad, det gillas såklart lite extra.
Promenader fick vi flera, och den härligaste var när vi gick Bysjörundan. Det är en vandringsled i närheten av mina föräldrar, med en massa kulturella och historiska inslag. Och vädret... Kan det bli härligare?
Två påskgubbar och en påskkärring - Världens finaste kusiner!
God mat i massor, här långfredagslunch på Gamla Staberg - en gammal bruksgård en bit utanför Falun. Hur charmig som helst! Att sedan maten både är god och närproducerad, det gillas såklart lite extra.
Promenader fick vi flera, och den härligaste var när vi gick Bysjörundan. Det är en vandringsled i närheten av mina föräldrar, med en massa kulturella och historiska inslag. Och vädret... Kan det bli härligare?
En festmåltid
Bebispannkaka som man får äta helt själv - det är inte helt fel det inte, tycker denna kräsmagade lilla tjej.
Fast hon gillar ju allt hon får äta själv... Små bitar av parmesanost och oliver bland annat. :-)
Bebispannkakan gjorde jag inspirerad av ett bebisplätt-recept från Andra mosboken. Jag körde med mestadel dinkelmjöl, men lite vete- och lite graham också. Inget salt såklart. Eftersom Stella gillar att äta själv så borde man ju kunna mata till detta lite - mixa i lite keso med stavmixer och kanske lite rivna morötter eller majskorn eller så.
Det är lite jobbigt att hon är så kräsen på pureérna - det är i princip bara Sempers 6-månaders Lasagne som går ner, och gröt förstås. Fast samtidigt så är det ju kul att hon är nyfiken på mat, vill prova allt vi provar och tycker att det är okej bara hon får äta själv eller smaka från något jag håller i. Trixet är bara att hon knappast lär bli helt mätt på småplocket, med tanke på vilken tid det tar att få i henne maten då. Fast det är väl kanske bara en träningssak... Snart kanske hon får i sig hela portioner av att äta plockmat själv. Och jag gör hellre köttbullar osv än att mosa och pure-a, det är ett som är säkert!
Fast hon gillar ju allt hon får äta själv... Små bitar av parmesanost och oliver bland annat. :-)
Bebispannkakan gjorde jag inspirerad av ett bebisplätt-recept från Andra mosboken. Jag körde med mestadel dinkelmjöl, men lite vete- och lite graham också. Inget salt såklart. Eftersom Stella gillar att äta själv så borde man ju kunna mata till detta lite - mixa i lite keso med stavmixer och kanske lite rivna morötter eller majskorn eller så.
Det är lite jobbigt att hon är så kräsen på pureérna - det är i princip bara Sempers 6-månaders Lasagne som går ner, och gröt förstås. Fast samtidigt så är det ju kul att hon är nyfiken på mat, vill prova allt vi provar och tycker att det är okej bara hon får äta själv eller smaka från något jag håller i. Trixet är bara att hon knappast lär bli helt mätt på småplocket, med tanke på vilken tid det tar att få i henne maten då. Fast det är väl kanske bara en träningssak... Snart kanske hon får i sig hela portioner av att äta plockmat själv. Och jag gör hellre köttbullar osv än att mosa och pure-a, det är ett som är säkert!
En glad vagnåkare
Idag tyckte Stella det var så mysigt att komma ut i solen så hon log gång på gång och visade alla sina fina tänder - alla 8. Snacka om ett leende som smittar...
Måndagsbestyr...
...såhär på en tisdag.
Idag blir det lugnt hemma, med en fortsatt väldigt snörvlig och skrällhostande liten tjej. Jag är tacksam för att hon är på gott humör iallafall, med en äventyrslust som är på topp - det stås i krypställning, görs avancerade försök till att ställa sig mot saker (funkar ibland, mot mig t.ex) och allt undersöks i ett rasande tempo.
För egen del blir det till att ta tag i tvätthögarna från hell, packa upp och fixa en massa här hemma. H har åkt till London för jobb i några dagar, så det blir till att hålla ställningarna. Jag hoppas därför att Stellas natt inte var lugnet före stormen - hon vaknade nämligen först halv 6 utan att ha gjort ett knyst innan det (förutom all hosta före midnatt), och somnade snabbt om för att vakna för morgon runt 7.
Nu sover hon en förmiddagslur och jag laddar med en kaffe och kollar på bilder från vår härliga påskhelg.
Ha en härlig måndag! Näe just ja, tisdag var det ju. Det betyder förresten en skön kväll, med inte bara ett utan två avsnitt av Desperate - yayy! Dessutom blir senaste The Hills-avsnittet snart tillgängligt på MTV's hemsida. Nice.
Sovmorgon
Imorse vaknade Stella - och således hela familjen F - klockan halv 10. Det har typ aldrig hänt förut, och var såklart skönt. Fast... Det innebar att vi hade 10 minuter på oss innan vi behövde sitta i bilen, fullt utrustade för en heldag i skärgården. Hur konstigt det än må låta så hann vi. Imponerande! Och "lite" stress var det värt, vi har haft en urskön dag med familjerna W och (snart) W.
Vad som var mindre skönt än sovmorgon var såklart den vakennatt som låg till grund för den. För det är såklart antingen eller. Mellan midnatt och 06 vaknade Stella ungefär varannan timme av att hon övat krypning mm i sömnen och stod på knä - där hon förvånat vaknade och undrade vad sjutton hon skulle göra nu, och varannan timme av att hon hostade så. Att vakna en gång i timmen är inte helt skönt, måste jag säga.
Vi håller tummarna för en lugnare natt. Och går inte den önskan in så önskar jag en sovmorgon av det längre slaget. Tills imorgon eftermiddag eller nåt, ungefär. Det kan jag behöva.
Godnatt!
Vad som var mindre skönt än sovmorgon var såklart den vakennatt som låg till grund för den. För det är såklart antingen eller. Mellan midnatt och 06 vaknade Stella ungefär varannan timme av att hon övat krypning mm i sömnen och stod på knä - där hon förvånat vaknade och undrade vad sjutton hon skulle göra nu, och varannan timme av att hon hostade så. Att vakna en gång i timmen är inte helt skönt, måste jag säga.
Vi håller tummarna för en lugnare natt. Och går inte den önskan in så önskar jag en sovmorgon av det längre slaget. Tills imorgon eftermiddag eller nåt, ungefär. Det kan jag behöva.
Godnatt!
Älska vår!
Stellis äter mellis
Övning ger färdighet.
Lite duktig är hon iallafall, tycker jag - även om det där med att hon helst äter mat man kan plocka med visar sig tydligt även här... Inte någon direkt hit när det är yoghurt-banan-blandning som serveras.
Vanligtvis älskar hon när hon får smaka av det jag har på tallriken, och plockar och äter glatt smörgås, avocado, grönsaker, havrefras, små korvbitar mm. Hon börjar bli riktigt duktig på pincettgreppet, och får i sig säkert hälften om jag lägger små smörgåsbitar framför henne. Ibland kan man om hon tröttnat - eller inte vet att det kommit en ny smak som frukt - lura henne genom att ge maten från fingret istället för skeden. :-)
Lite duktig är hon iallafall, tycker jag - även om det där med att hon helst äter mat man kan plocka med visar sig tydligt även här... Inte någon direkt hit när det är yoghurt-banan-blandning som serveras.
Vanligtvis älskar hon när hon får smaka av det jag har på tallriken, och plockar och äter glatt smörgås, avocado, grönsaker, havrefras, små korvbitar mm. Hon börjar bli riktigt duktig på pincettgreppet, och får i sig säkert hälften om jag lägger små smörgåsbitar framför henne. Ibland kan man om hon tröttnat - eller inte vet att det kommit en ny smak som frukt - lura henne genom att ge maten från fingret istället för skeden. :-)
