Hem, ljuva hem
Efter 11 dagar i Dalarna är vi nu äntligen hemma igen. Så underbart! I söndags började jag bli MER än mätt, men efter en mysig kväll på stan bara jag och H med middag och några drinkar så var det skönt att bara softa. Och igår roade jag och Stella oss gott, då vi åkte till Maserhallens äventyrsbad med 4 av mina tjejkompisar och deras 7 barn inklusive efterföljande lunch och fika. Superkul... och tur att det hände något, annars hade jag nog blivit tokig. Men anledningen att vi väntade ut helgen var att H skulle på svensexa igår, så först idag var vi redo att rulla mot Stockholm.
Tidigt imorse drog jag och S, och åkte förbi Ågs Bruk och hämtade H & M. De hade avslutat svensexan hos vänner som haft världens bästa Ernst och hans Sommar med Ernst" på besök de senaste veckorna. En bastubåt, ett båthus och en jordkällare har han jobbat med där - helt fantastiska resultat, missa inte programmet som går nästa och nästnästa vecka!
Nu 3½ timme senare är vi hemma, och det känns helt underbart. Jag är trött efter att ha sovit dåligt inatt och sedan kört 3½ timme, och H rusar omkring och packar upp och grejar. Och ser nånstans inte så nöjd ut. Usch. Det är inte så skönt att vila när man liksom får dåligt samvete på samma gång... Bu och bä. Såklart bra att han har lite plockenergi, men jag har det verkligen inte. Och förmodligen borde jag inte ha dåligt samvete för att jag vilar lite, när han varit ifrån oss i 1½ dygn, och även golfade i söndags.. Hm. Fast egentligen ser jag mest fram emot att Stella ska somna så jag kan ta en liten lur med gott samvete.
I min egen säng. Åh, hem, ljuva hem!
Tidigt imorse drog jag och S, och åkte förbi Ågs Bruk och hämtade H & M. De hade avslutat svensexan hos vänner som haft världens bästa Ernst och hans Sommar med Ernst" på besök de senaste veckorna. En bastubåt, ett båthus och en jordkällare har han jobbat med där - helt fantastiska resultat, missa inte programmet som går nästa och nästnästa vecka!
Nu 3½ timme senare är vi hemma, och det känns helt underbart. Jag är trött efter att ha sovit dåligt inatt och sedan kört 3½ timme, och H rusar omkring och packar upp och grejar. Och ser nånstans inte så nöjd ut. Usch. Det är inte så skönt att vila när man liksom får dåligt samvete på samma gång... Bu och bä. Såklart bra att han har lite plockenergi, men jag har det verkligen inte. Och förmodligen borde jag inte ha dåligt samvete för att jag vilar lite, när han varit ifrån oss i 1½ dygn, och även golfade i söndags.. Hm. Fast egentligen ser jag mest fram emot att Stella ska somna så jag kan ta en liten lur med gott samvete.
I min egen säng. Åh, hem, ljuva hem!
Alternativ sysselsättning
När det inte är någon sommarvärme och sol, så får man roa sig på annat sätt. Idag har vi (okej då, mestadels papps, H och storebror) börjat räta upp ett härbre på gården. Domkraft och massa grävning blev det. Sen ska vi inreda det så vi får ännu fler sovplatser. Fast det återstår en hel del jobb innan dess... betydligt mycket mer grävning och gjutning mm.
Barnen slapp inte undan de heller. :-)
Nils gick loss med sin motorsåg också, som han sedan ville sova med i sängen. Dock utan hörselkåpor.
Stella i nya Tretorn-stövlar - välbehövliga...
Barnen slapp inte undan de heller. :-)
Nils gick loss med sin motorsåg också, som han sedan ville sova med i sängen. Dock utan hörselkåpor.
Stella i nya Tretorn-stövlar - välbehövliga...
Hur kommer det sig?
Vad är det som gör att jag sitter och toklängtar efter min lilla sötfis efter bara ett dygn borta ifrån henne. Att jag sitter och tittar ut genom fönstret och hoppas att varje bil som passerar ska vara min pappa som kommer och hämtar oss för att köra upp oss till stugan igen, där hon är. Ett dygn liksom!? Och varför - då hon är i andra, mycket goda, händer och jag är på ett helt annat ställe, och lade mig runt 04.30 igår - kan jag inte bara slappna av och sova lite istället?
Längtan. Kärlek. Så stora känslor så man inte kan förstå sig på dem. Tröttheten kommer helt enkelt i andra hand. Det har den gjort i ett år nu. Snart kommer han. Skynda, skynda.
Längtan. Kärlek. Så stora känslor så man inte kan förstå sig på dem. Tröttheten kommer helt enkelt i andra hand. Det har den gjort i ett år nu. Snart kommer han. Skynda, skynda.
Ett konstigt beslut?
Häromdagen ringde de från mitt jobb och berättade om en roll som skulle kunna passa mig när jag kom tillbaka den 1a september. Bara det att uppdraget skulle börja redan 17 augusti, utan möjlighet att starta senare. Min spontana känsla var JA, JAG VILL, och att jag bara måste kunna lösa det på Stella-fronten för att kunna börja 2 veckor tidigare. Varför? De senaste två veckorna har jag känt mig klar med hemmalivet. Visserligen lite för att jag inte haft någon att umgås med (fast sen hittade jag Pernilla och Elsa och hade mycket trevligt dock!), att vädret varit trist och att Stella varit mammig och gnällig och inte helt nöjd.
Men framför allt för att jag fasat för att komma tillbaka till mitt jobb som konsult och vara ringrostig och kanske inte komma ut på något uppdrag på en gång, utan bli sittande på kontoret och behöva slöstarta. Ve och fasa! Så att nu komma ut i hetluften på en gång, och bara rätt in och behöva börja leverera från dag 1, det kändes som sättet det måste hända på. Och nu låg chansen där för mina fötter...
Några snabba samtal till världens bästa mormor och farmor - som gärna ville ta några semesterdagar för att kunna rycka in och vara med Stella en vecka var - så sa jag till mitt jobb att de kunde räkna med mig.
Så, förmodligen börjar jag jobba två veckor tidigare. Och det känns läskigt men helrätt! Det återstår dock lite, såklart. I konsultbranschen så ska beslut klubbas och kontrakt skrivas innan man kan ta ut något, och detta dröjer två veckor. Men jag hoppas... och fasar på samma gång. Och i huvudet filar jag på min Att Göra Innan Jag Börjar Jobba-lista. Det blir en intensiv vecka där 10-16. Skansen, Djurgården, Babyrytmik, ... Vad har jag missat?! :-)
Men framför allt för att jag fasat för att komma tillbaka till mitt jobb som konsult och vara ringrostig och kanske inte komma ut på något uppdrag på en gång, utan bli sittande på kontoret och behöva slöstarta. Ve och fasa! Så att nu komma ut i hetluften på en gång, och bara rätt in och behöva börja leverera från dag 1, det kändes som sättet det måste hända på. Och nu låg chansen där för mina fötter...
Några snabba samtal till världens bästa mormor och farmor - som gärna ville ta några semesterdagar för att kunna rycka in och vara med Stella en vecka var - så sa jag till mitt jobb att de kunde räkna med mig.
Så, förmodligen börjar jag jobba två veckor tidigare. Och det känns läskigt men helrätt! Det återstår dock lite, såklart. I konsultbranschen så ska beslut klubbas och kontrakt skrivas innan man kan ta ut något, och detta dröjer två veckor. Men jag hoppas... och fasar på samma gång. Och i huvudet filar jag på min Att Göra Innan Jag Börjar Jobba-lista. Det blir en intensiv vecka där 10-16. Skansen, Djurgården, Babyrytmik, ... Vad har jag missat?! :-)
Dalarna...
Nu är vi hemma igen! Eller borta.... Eller hemma... Jo, nog åker jag fortfarande Hem till Dalarna, likväl som jag åker Hem till Stockholm.
Iallafal så är vi Hemma i Dalarna nu, efter en otroligt smidig resa hit (Stella var tyst hela vägen, kors i taket).
Vi rullar direkt mot stugan efter ett kort stopp hemma hos mamma och pappa. Ikväll ansluter H med föräldrar, så vi blir ett helt gäng däruppe. Imorgon har Stellas farfar, farmor, mormor och morfar fullt upp med hela 5 barn. Då ska nämligen vi på bröllop, vilket ska bli enormt roligt. Stella får då hänga med sina kusiner, som också kommer vara i stugan, och de får sällskap av brudparets två barn. Lär bli fullt ös...
Fast ännu mer fullt ös blir det säkert för oss på bröllopet!
Sen hoppas vi vädret håller i sig någorlunda så vi får lite lata dagar, för vi planerar inte att komma hem på minst 1½ vecka...
Iallafal så är vi Hemma i Dalarna nu, efter en otroligt smidig resa hit (Stella var tyst hela vägen, kors i taket).
Vi rullar direkt mot stugan efter ett kort stopp hemma hos mamma och pappa. Ikväll ansluter H med föräldrar, så vi blir ett helt gäng däruppe. Imorgon har Stellas farfar, farmor, mormor och morfar fullt upp med hela 5 barn. Då ska nämligen vi på bröllop, vilket ska bli enormt roligt. Stella får då hänga med sina kusiner, som också kommer vara i stugan, och de får sällskap av brudparets två barn. Lär bli fullt ös...
Fast ännu mer fullt ös blir det säkert för oss på bröllopet!
Sen hoppas vi vädret håller i sig någorlunda så vi får lite lata dagar, för vi planerar inte att komma hem på minst 1½ vecka...
Underbart Ettårskalas
Igår firade vi Stella rejält. Jag har sedan Stella kom sagt att det är lite synd om henne som aldrig kommer att ha några kompisar hemma att ha kalas med för att alla är bortresta, men igår var bra många hemma, och dessutom var vädret ljuvligt och tillät utomhusfirande så vips så kändes det toppen med mitten-av-juli-födelsedag. Sedan kommer hon säkert uppskatta sitt datum när hon är 17 och kan fira på Sandhamn/i Visby/... eller nåt sånt. Haha.
Iallafall kom många härliga vänner till Stella och oss och firade Stella på vår innergård. 10 barn i åldrarna 5 veckor - 2½ år, och 24 vuxna landade vi på totalt.... Galet men underbart. :-) Vi inledde med fika och tårta (fina som farfar fixat) på eftermiddagen. Barnen hade toppenroligt och röjde järnet.
Födelsebarnet - som sovit ynka 40 minuter på dagen och var rätt trött - var på gott humör och tyckte kalaset var roligt. Hon fick lite tårta på en tallrik och tyckte det var supergott, och lite grädde och jordgubbar över hela klänningen hör väl till när man fyller 1?!
En massa fina presenter kom kompisarna med. Bamsestort tack alla!
Givetvis blev det lite fiskdamm för alla barn över 5 månader. De innehöll ekologisk smoothie, ekologiska russin, en boll och en pixibok. Och lite såpbubblor barnen över 2.
När eftermiddagen gick mot kväll och det var dags för (de flesta) barnen att sova dukade vi upp lite mat och dryck åt oss vuxna och umgicks ytterligare några timmar. Barnen sov i sina vagnar utspridda runt om i lägenheten, och vaknade en efter annan och väckte varandra. Oh well, lite stoj och stim hör ju bara till, och är ju mest bara otroligt charmigt!
Jag tycker verkligen att Stellas ettårskalas var hur trevligt och roligt som helst, och att det var kul för både stora och små. Win-win! Tack alla som kom och förgyllde Stellas - och våran - dag!
Iallafall kom många härliga vänner till Stella och oss och firade Stella på vår innergård. 10 barn i åldrarna 5 veckor - 2½ år, och 24 vuxna landade vi på totalt.... Galet men underbart. :-) Vi inledde med fika och tårta (fina som farfar fixat) på eftermiddagen. Barnen hade toppenroligt och röjde järnet.
Födelsebarnet - som sovit ynka 40 minuter på dagen och var rätt trött - var på gott humör och tyckte kalaset var roligt. Hon fick lite tårta på en tallrik och tyckte det var supergott, och lite grädde och jordgubbar över hela klänningen hör väl till när man fyller 1?!
En massa fina presenter kom kompisarna med. Bamsestort tack alla!
Givetvis blev det lite fiskdamm för alla barn över 5 månader. De innehöll ekologisk smoothie, ekologiska russin, en boll och en pixibok. Och lite såpbubblor barnen över 2.
När eftermiddagen gick mot kväll och det var dags för (de flesta) barnen att sova dukade vi upp lite mat och dryck åt oss vuxna och umgicks ytterligare några timmar. Barnen sov i sina vagnar utspridda runt om i lägenheten, och vaknade en efter annan och väckte varandra. Oh well, lite stoj och stim hör ju bara till, och är ju mest bara otroligt charmigt!
Jag tycker verkligen att Stellas ettårskalas var hur trevligt och roligt som helst, och att det var kul för både stora och små. Win-win! Tack alla som kom och förgyllde Stellas - och våran - dag!
Favoritsysselsättning
Peka på saker. Inte längre med hela handen, utan på senare tid har det varit ännu mer bestämt än så, nu är det pekfingret som gäller. Våra fina tavlor i vardagsrummet är en favorit, men allra populärast är rullgardinen framför bokhyllan i hennes rum. Karin Mannerståhls "Zoo" är det sååå många djur på, och Stella tröttnar aldrig på att peka på de olika och höra mig säga "elefant", "apa", "fisk", "katt", "lejon" ...
Ett år av lycka
15/7, 2009
Imorse vaknade Stella halv 5. Det gör hon sällan - det är alldeles för tidigt. Men något symboliskt kändes det allt, för just halv 5 är den tid då mina värkar startade den där soliga julimorgonen för exakt ett år sedan. Då var Stella på väg, men att det var just hon som skulle komma till oss, och se dagens ljus för första gången klockan 19.20 den kvällen, visste vi såklart inte då.
Men det är lite som alla säger. Att när barnet väl kommit så är det så självklart att det var just hon. Och nu, efter ett år så kan jag å ena sidan ibland se på henne och knappt förstå att hon är min, att jag har ett barn, att jag är mamma och nästa sekund så känns hon som en så otroligt naturlig del av mitt liv, av oss, så det är som att hon alltid funnits. När någon erbjuder sig att vara med henne en stund så att jag ska få lite tid för mig själv så tänker jag oftast bara "varför då". Hon ska ju vara där med mig liksom. Hon må ha varit utanför min mage i ett år, men hon känns ändå som en del av mig. Bokstavligen.
Det här året har på ett sätt gått snabbt, och det kan kännas som igår vår underbara dotter kom till oss. Men samtidigt så känns året längre än något annat, för varje dag händer något nytt, och varje dag lär vi känna vår dotter lite bättre. Hon utvecklas, motoriskt och fysiskt och hennes personlighet blir tydligare och tydligare. Det är en fascinerande resa, det häftigaste jag varit med om.
Nu går vi in på Stellas andra år, och det låter så konstigt när man säger det. Ingen bebis längre. Snart ett barn, vars framsteg under kommande år kommer att fortsätta i samma takt som det här året. Så glad jag är som får uppleva det. Ett år av lycka har det sannerligen varit, och jag kommer fortsätta njuta av varje stund med min dotter. Världens bästa.
Grattis på ettårsdagen, Stella!
Imorse vaknade Stella halv 5. Det gör hon sällan - det är alldeles för tidigt. Men något symboliskt kändes det allt, för just halv 5 är den tid då mina värkar startade den där soliga julimorgonen för exakt ett år sedan. Då var Stella på väg, men att det var just hon som skulle komma till oss, och se dagens ljus för första gången klockan 19.20 den kvällen, visste vi såklart inte då.
Men det är lite som alla säger. Att när barnet väl kommit så är det så självklart att det var just hon. Och nu, efter ett år så kan jag å ena sidan ibland se på henne och knappt förstå att hon är min, att jag har ett barn, att jag är mamma och nästa sekund så känns hon som en så otroligt naturlig del av mitt liv, av oss, så det är som att hon alltid funnits. När någon erbjuder sig att vara med henne en stund så att jag ska få lite tid för mig själv så tänker jag oftast bara "varför då". Hon ska ju vara där med mig liksom. Hon må ha varit utanför min mage i ett år, men hon känns ändå som en del av mig. Bokstavligen.
Det här året har på ett sätt gått snabbt, och det kan kännas som igår vår underbara dotter kom till oss. Men samtidigt så känns året längre än något annat, för varje dag händer något nytt, och varje dag lär vi känna vår dotter lite bättre. Hon utvecklas, motoriskt och fysiskt och hennes personlighet blir tydligare och tydligare. Det är en fascinerande resa, det häftigaste jag varit med om.
Nu går vi in på Stellas andra år, och det låter så konstigt när man säger det. Ingen bebis längre. Snart ett barn, vars framsteg under kommande år kommer att fortsätta i samma takt som det här året. Så glad jag är som får uppleva det. Ett år av lycka har det sannerligen varit, och jag kommer fortsätta njuta av varje stund med min dotter. Världens bästa.
Grattis på ettårsdagen, Stella!
Ett år med Stella
Jag måste ju hinna med ett inlägg på Stellas 1-årsdag. Det borde vara ett långt om känslan kring att ha ett barn, hur det första året varit, och hur detta firas.
Men, vi har firat så rejält här hemma så jag har inte haft en sekund över. Hur mycket jag än funderat på det här med Stellas ettårsdag och allt runtomkring, så har inte tiden funnits. För här har vi fixat hela dagen (typ), och sedan haft ett helt underbart ettårskalas som iallafall i mina ögon tilltalade såväl stora som små. Och vad gäller kalaset så kommer en redogörelse och bilder, och om känslan kring Ett år med Stella är ett reflekterande inlägg halvvägs skapat.
För övrigt. Det har varit ett underbart år, och vi har haft en underbar dag för att fira det. Verkligen.
Nu avslutar vi på balkongen med Stellas farmor och farfar, och våra bästaste grannar M&L. Stella sover sedan länge, och det är klart - att fylla ett år sliter ju lite, så det är inte konstigt att man sover igenom barnskrik och allmänt stoj och stim. Och... barnkalas i all ära, men lite balkongavslutning efter en intensiv dag uppskattar vi också. :-)
Men, vi har firat så rejält här hemma så jag har inte haft en sekund över. Hur mycket jag än funderat på det här med Stellas ettårsdag och allt runtomkring, så har inte tiden funnits. För här har vi fixat hela dagen (typ), och sedan haft ett helt underbart ettårskalas som iallafall i mina ögon tilltalade såväl stora som små. Och vad gäller kalaset så kommer en redogörelse och bilder, och om känslan kring Ett år med Stella är ett reflekterande inlägg halvvägs skapat.
För övrigt. Det har varit ett underbart år, och vi har haft en underbar dag för att fira det. Verkligen.
Nu avslutar vi på balkongen med Stellas farmor och farfar, och våra bästaste grannar M&L. Stella sover sedan länge, och det är klart - att fylla ett år sliter ju lite, så det är inte konstigt att man sover igenom barnskrik och allmänt stoj och stim. Och... barnkalas i all ära, men lite balkongavslutning efter en intensiv dag uppskattar vi också. :-)
En bestämd liten tjej...
Snacka om att vi har det. Big time. Visst kan det vara jobbigt ibland, men jag tycker ändå att det mest är charmigt.
En ny grej är behovet av att titta i en bok när hon äter. VI märkte för ganska länge sedan att om hon började trilskas med maten och inte ville äta mer eller så, så gick det alltid att underhålla henne med en bok. Numera kräver hon bok så fort hon ska äta... Visst är det lite dumt, såklart, men just nu, när hon är så liten och vi inte äter alla tillsammas, så tycker jag att det är helt okej. Det viktigaste är ändå ATT hon äter, resonerar jag. Man får välja sina strider, och en bok ofta när hon äter är inte hela världen.
Men bestämd, det är det minsta man kan säga. Numera när hon trilskas tar vi fram en bok. Då tittar hon sig omkring och ser en annan bok, pekar och säger "Dä!". Då duger inte boken man tagit fram. Så kan hon "Dä! Dä! Dä! Dä! Dä!"-a sig igenom en hel hög med böcker. Och inte förrän hon fått tag i en bok hon verkligen vill titta i öppnar hon munnen, som hon medvetet knipit ihop fram tills dess.
Oh well... Mat äter hon, och en liten bokmal, det är hon!
En ny grej är behovet av att titta i en bok när hon äter. VI märkte för ganska länge sedan att om hon började trilskas med maten och inte ville äta mer eller så, så gick det alltid att underhålla henne med en bok. Numera kräver hon bok så fort hon ska äta... Visst är det lite dumt, såklart, men just nu, när hon är så liten och vi inte äter alla tillsammas, så tycker jag att det är helt okej. Det viktigaste är ändå ATT hon äter, resonerar jag. Man får välja sina strider, och en bok ofta när hon äter är inte hela världen.
Men bestämd, det är det minsta man kan säga. Numera när hon trilskas tar vi fram en bok. Då tittar hon sig omkring och ser en annan bok, pekar och säger "Dä!". Då duger inte boken man tagit fram. Så kan hon "Dä! Dä! Dä! Dä! Dä!"-a sig igenom en hel hög med böcker. Och inte förrän hon fått tag i en bok hon verkligen vill titta i öppnar hon munnen, som hon medvetet knipit ihop fram tills dess.
Oh well... Mat äter hon, och en liten bokmal, det är hon!
Stella förstår Hejdå
Helgens möhippa var verkligen rikigt grym. Trevliga tjejer, roliga aktiviteter och en härlig skärgård där vi hade det toppen! Men lite Stella-fokus då - denna helg var jag borta från henne från lördag morgon till söndag sen-eftermiddag. Numera är det mest bara "skönt" att få ett litet brejk (bara det är bara ett "litet" och inte allt för ofta), och hon har det ju minst lika bra med H som med mig.
Fast hon har verkligen förstått vad Hejdå innebär nu - mer än att man "ska" vinka så att säga. I lördags morgon stod jag vid dörren redo att gå. Då blev Stella riktigt förtvivlad. Hon kröp ut till mig, och ville upp. Hon fick istället komma till H, men nöjde sig inte. Sen fick hon komma till mig för lite gos, och då ler hon mot mig, och sen vänder hon sig mot H och vinkar. Haha! Hon förstod helt och hållet vad det var fråga om, och ville hellre hänga med mig. Fast så blev det såklart inte... och när jag sedan gick ut så tog hon fart och kröp i hög hastighet ut i hissen i bara blöja. Hon gav sig inte... Men sen gick det såklart hur bra som helst bara jag kom iväg. Sötnos!
Fast hon har verkligen förstått vad Hejdå innebär nu - mer än att man "ska" vinka så att säga. I lördags morgon stod jag vid dörren redo att gå. Då blev Stella riktigt förtvivlad. Hon kröp ut till mig, och ville upp. Hon fick istället komma till H, men nöjde sig inte. Sen fick hon komma till mig för lite gos, och då ler hon mot mig, och sen vänder hon sig mot H och vinkar. Haha! Hon förstod helt och hållet vad det var fråga om, och ville hellre hänga med mig. Fast så blev det såklart inte... och när jag sedan gick ut så tog hon fart och kröp i hög hastighet ut i hissen i bara blöja. Hon gav sig inte... Men sen gick det såklart hur bra som helst bara jag kom iväg. Sötnos!
Matdag?
Stella är verkligen varannan dag vad gäller sitt matintag. Varannan dag, som igår, så åt hon typ ingenting. Halv portion gröt till frukost, knappt en halv portion lunch, en liten smörgås som mellis efter sovningen, två tuggor kvällsmat (fick bli välling som komplement - ½ portion), lite jordgubbar, en halv portion gröt innan sovning och sedan lite välling.
Så idag blir förmodligen som vanligt efter en mini-intagsmat. Med full aptit! Hittills har hon ätit välling, en hel portion gröt och en smörgås. Utvecklar det sig som det brukar så kommer hon äta en banan om ett tag, sen en hel portion lunch, ett ordentligt mellanmål efter sovningen, en portion kvällsmat, lite gröt och en full omgång välling. :-)
Det är inte undra på att hon vissa kvällar är gnälligare än andra. Som igår, när vi hälsade på L&D's lille Alexander. Så galet söt! Stella röjde omkring och var toookigt dryg. Jag antar att inte bara dagens uteblivna matintag utan också att lunchsovningen bara blev 1 timme istället för 2 spelade in.
Ny dag, nya tag, idag hoppas jag på en sessa som är på bra humör hela dagen...
Så idag blir förmodligen som vanligt efter en mini-intagsmat. Med full aptit! Hittills har hon ätit välling, en hel portion gröt och en smörgås. Utvecklar det sig som det brukar så kommer hon äta en banan om ett tag, sen en hel portion lunch, ett ordentligt mellanmål efter sovningen, en portion kvällsmat, lite gröt och en full omgång välling. :-)
Det är inte undra på att hon vissa kvällar är gnälligare än andra. Som igår, när vi hälsade på L&D's lille Alexander. Så galet söt! Stella röjde omkring och var toookigt dryg. Jag antar att inte bara dagens uteblivna matintag utan också att lunchsovningen bara blev 1 timme istället för 2 spelade in.
Ny dag, nya tag, idag hoppas jag på en sessa som är på bra humör hela dagen...
Med mörka ringar...
Ojoj, idag är det inget upplyftande väder utanför fönstret. Ihällande regn, och så mörkt så man behöver ha lamporna tända mitt på dagen och såhär mitt i sommaren. Inte direkt upp-piggande... Och till på köpet var Stella stökigare än på mååånga månader inatt. Vaknade före 02 och hade jättesvårt att somna om. Jag vägrade ge henne välling (som säkert hade hjälpt) och var bestämd. Inte förrän efter 04 somnade hon om i sin säng. Inte tog hon någon rejälare sovmorgon på det heller, utan sov till strax före 8. Först då fick hon välling, och man kan ju garanterat konstatera att någon natt-välling - eller ens tidig morgon-sådan någonsin behövs. Ett rätt skönt konstaterande, även om det är extremt sällan hon får välling före halv 7. Jag tror att det är 4 (!) nya tänder på g. Hon har ju fått de tidigare i klungor, och nu är det bulligt värre i munnen och har spruckit fram lite på sina ställen.
Stella känns trött. Energisk, men med mörka ringar under ögonen. Illa.
Men! Jag är faktiskt ändå på fint humör idag, för idag ska jag träffa inte mindre än 3 vänner. Jenny & Milly är hemma för snabb ompackning mellan två semestrar, och min gamla innebandykompis P som bor två hus bort och som jag sprungit ihop med några gånger på babycafét har bjudit in till lekdate. Sen väntar ett besök hos det allra nyaste bebistillskottet i vänskapskretsen - lille Alexander (inte samma Alexander som L&J har utan en annan. :-))
Dags att bege sig ut i regnet!
Stella känns trött. Energisk, men med mörka ringar under ögonen. Illa.
Men! Jag är faktiskt ändå på fint humör idag, för idag ska jag träffa inte mindre än 3 vänner. Jenny & Milly är hemma för snabb ompackning mellan två semestrar, och min gamla innebandykompis P som bor två hus bort och som jag sprungit ihop med några gånger på babycafét har bjudit in till lekdate. Sen väntar ett besök hos det allra nyaste bebistillskottet i vänskapskretsen - lille Alexander (inte samma Alexander som L&J har utan en annan. :-))
Dags att bege sig ut i regnet!
Baksidan med sommar-föräldraledighet
H har inte fått semester än, och nog njuter jag mina sista föräldralediga månader. Men! Alla andra är ju upptagna. De flesta mammorna har sina respektive hemma, och har fullt upp med familjesemestrande. Eller så flyr de stan för att passa på att åka till till nära och kära på annan ort. När detta händer annars, och sociala jag håller på att gå under av uttråkning och behov att prata med andra vuxna så går jag till öppna förskolan eller babycaféet i huset bredvid. Men alla dessa inrättningar har stängt under hela sommaren.
Jag har långtråkigt helt enkelt.
Idag fick vi dock sovmorgon till 9 (ah, underbart när sessa sover lääänge!!), och efter de vanliga morgonbestyren så har klockan blivit ganska mycket, och vi lär inte hinna iväg på något innan det är dags för Stella att sova lunch vilket hon ju gör i 2 timmar numera. Sen är det eftermiddag och sen kommer faster Marie för att ha Stella, då jag och H åker och golfar. Så var den dagen till ända... Det känns så bortkastat, på något sätt. Parklekar får det bli, men jag är ju sugen på kvalitet, som Skansen och sånt. Och det är verkligen inte lika roligt utan sällskap!
Jag har långtråkigt helt enkelt.
Idag fick vi dock sovmorgon till 9 (ah, underbart när sessa sover lääänge!!), och efter de vanliga morgonbestyren så har klockan blivit ganska mycket, och vi lär inte hinna iväg på något innan det är dags för Stella att sova lunch vilket hon ju gör i 2 timmar numera. Sen är det eftermiddag och sen kommer faster Marie för att ha Stella, då jag och H åker och golfar. Så var den dagen till ända... Det känns så bortkastat, på något sätt. Parklekar får det bli, men jag är ju sugen på kvalitet, som Skansen och sånt. Och det är verkligen inte lika roligt utan sällskap!
Nya spännande upptäckter
Stella gillar promenader, framför allt när det finns en massa roligt att upptäcka. Som i Dalarna i början av veckan med hästar, kossor och grävskopor. Action!
Godmorgon lördag
En något tidig lördagmorgon, men ändå helt okej - när Stella vaknar 7 utan vällingpåfyllning, dvs efter tolv timmars sammanhängande sömn tycker jag ändå att det är bra. RIktigt bra. Sedan vi kom hem från Dalarna har sömnen varit betydligt bättre - mer sammanhängande, noll lekförsök och längre morgnar. Faktiskt till 09.15 och 08.00 de två senaste dagarna, och som sagt helt utan välling. Riktigt bra.
Jag funderar lite nu, ska man ge morgonvälling iallafall, eller strunta i den och gå direkt på frukostgröten när hon varit vaken en stund? Välling är ju bekvämt och så, men om hon ändå ska sova igenom tidig-morgon-vällingen kanske det är lika bra att strunta i den helt, så blir man kanske en gång för alla helt av med omsomningsvälling också på köpet?
Just nu får hon lite välling här bredvid mig i soffan dock, och den stunden är ju ganska mysig måste jag säga...
Jag funderar lite nu, ska man ge morgonvälling iallafall, eller strunta i den och gå direkt på frukostgröten när hon varit vaken en stund? Välling är ju bekvämt och så, men om hon ändå ska sova igenom tidig-morgon-vällingen kanske det är lika bra att strunta i den helt, så blir man kanske en gång för alla helt av med omsomningsvälling också på köpet?
Just nu får hon lite välling här bredvid mig i soffan dock, och den stunden är ju ganska mysig måste jag säga...
Att sova med Stella
Det är väldigt sällan nuförtiden som jag (eller vi) sover med Stella i samma säng. Förut lyfte vi ofta över henne när hon vaknade för morgonamning runt 5-tiden och lät henne sova sista timmarna med oss, men det var ganska många månader sedan nu.
Fast när vi var i Dalarna jag och Stella fick hon sova med mig ibland, och OM jag njuter! Nu när det inte är så ofta så kan jag släppa att jag kanske sover lite sämre, och bara tänka på hur mysigt det är.
Sen kan hon få sova hos oss om hon drömmer mardrömmar (eller något? vi tror det iallafall). Hon vaknar i sånt fall på natten någon gång och gråter, och är lugn bara om vi håller händerna på henne. Som ett tungt täcke. Så fort vi tar bort händerna från hennes lilla kropp så gråter hon till igen, vare sig hon verkar sova eller vara vaken. Efter en stund orkar vi inte sitta så längre, och tar in henne till oss istället, och där somnar hon - och vi - gott, nära, nära.
När Stella sover i sin säng så ligger hon alltid med huvudet mot spjälorna. Det är som att hon vill ha något tätt mot huvudet hela tiden. Det märker vi när hon sover hos oss, för då kryper hon nära och lägger sitt huvud i min armhåla. Ja... verkligen... Jag kan flytta på henne, framför allt nu när det är så varmt och svetten rinner från hennes hår som lockar sig av värmen, men det tar inte många sekunder innan hon är tillbaka.
Och oj, vad dåligt jag sover. Inte för att det är obekvämt. Inte för att hon snusar. Inte för att hennes små ben sparkar lätt mot mina lår när hon rör sig. Utan för att jag bara inte får nog av att sniffa på henne. Lyssna på hennes andetag. Titta på hur hennes ögonlock fladdrar, och hur hon smackar lätt med munnen. Tänka på hur fantastisk hon är, hur otroligt söt hon är, och hur ljuvligt det är att ha henne mot mig. Därför sover jag lite sämre. Men det är värt det. Om det är värt det! Underbara, underbaraste lilla bebis. Som får sova nära mig när hon bara vill. Att vara hennes trygghet, det är det största jag upplevt. By far.
Vaknare än vaknast
Det har gått så otroligt bra med Stellas tider sedan hon började men en sovning om dagen för en vecka sedan. Hon sover 2 timmar på dagen och somnar före 19.30 på kvällen. Förutom en dålig ovana de senaste dagarna, i form av att vara vaken en timme på natten och vilja leka, så är allt perfekt. Jag hoppas det beror på omständigheterna i form av nya miljöer/samsovning med mig/varmt rum/ljust rum...
Så idag rullade jag hem mot Stockholm vid 19, och Stella somnade innan vi lämnat gården vid stugan. 50 minuter senare vaknade hon.... och var vaken resten av resan, dvs till klockan 21.30. Dock nöjd så det fick väl vara okej...
Sen kom vi hem, och det gick inte att ta miste på hennes enorma glädje över att vara hemma, och framför allt träffa sin kära papps igen. Hon var heeeelt galen, kröp omkring i 190, stojade och spexade och avyttrade glädjetjut. Sötnos! Så vi lät henne röja lite och känna in hemmamiljön. Först strax efter 22 fick hon lite välling och bokläsning. Inga problem att somna då, trodde vi... Men där hade vi fel. I skrivande stund - strax före 23 röjer hon fortfarande runt och är hur pigg och glad som helst, och vill allt annat än att gå och sova. Alla leksaker är det roligaste hon sett, och livet är toppen, verkar hon tycka. Vi gör nya försök titt som tätt, men icke...
Om inte annat så hoppas jag att detta innebär sovmorgon imorgon bitti! Efter de nattliga lekstunderna de senaste dagarna, och tidiga morgnar för att vara henne (före 07) i kombination med att jag själv tagit allt så är jag trööööttt och kan behöva en hel natt. Fast om hon vaknar inatt tänker INTE jag vara den som går upp, det är ett som är säkert! Och med tanke på hur mycket H saknat sin lilla tjej så lär det inte behövas heller. :-)
Så idag rullade jag hem mot Stockholm vid 19, och Stella somnade innan vi lämnat gården vid stugan. 50 minuter senare vaknade hon.... och var vaken resten av resan, dvs till klockan 21.30. Dock nöjd så det fick väl vara okej...
Sen kom vi hem, och det gick inte att ta miste på hennes enorma glädje över att vara hemma, och framför allt träffa sin kära papps igen. Hon var heeeelt galen, kröp omkring i 190, stojade och spexade och avyttrade glädjetjut. Sötnos! Så vi lät henne röja lite och känna in hemmamiljön. Först strax efter 22 fick hon lite välling och bokläsning. Inga problem att somna då, trodde vi... Men där hade vi fel. I skrivande stund - strax före 23 röjer hon fortfarande runt och är hur pigg och glad som helst, och vill allt annat än att gå och sova. Alla leksaker är det roligaste hon sett, och livet är toppen, verkar hon tycka. Vi gör nya försök titt som tätt, men icke...
Om inte annat så hoppas jag att detta innebär sovmorgon imorgon bitti! Efter de nattliga lekstunderna de senaste dagarna, och tidiga morgnar för att vara henne (före 07) i kombination med att jag själv tagit allt så är jag trööööttt och kan behöva en hel natt. Fast om hon vaknar inatt tänker INTE jag vara den som går upp, det är ett som är säkert! Och med tanke på hur mycket H saknat sin lilla tjej så lär det inte behövas heller. :-)
Fästingar i Dalarna?!
Vi pratar ofta om att vi aldrig tänkt på det här med fästingar under vår uppväxt. Man har skuttat omkring i kohagar med högt gräs och blomsterängar helt obekymrat. I Stockholm däremot, där är det nästan en lite läskig känsla att behöva gå mot buskar och i högre gräs. Trots en del spenderad tid i fästingtäta skärgården har jag aldrig någonsin fått en fästing på mig.
Idag dock, så hittade Henke en på Stellas axel. What?! Vad den kom ifrån fattar jag inte! Jag reagerade imorse på att hon hade ett "myggbett som gått sönder till ett sår", för det var en röd ring med en liten svart plutt i - som en skorv typ - men jag reagerade inte på det nämnvärt. Myggbett hör ju liksom sommaren till, och är inget man kan undvika. Det var dock detta som ikväll visade sig vara ett fästingbett - och det svarta var en fästing. Otäckt!!! Den skulle kunna ha kommit från vår skärgårdssväng i onsdags, men då borde jag sett det redan igår med tanke på att hon spenderar gott om tid utan kläder i det här vädret. Troligast är dock att den kom igår någon gång. Alltså, det finns ju fästingar här också numera.
Oh well, det är sånt som händer. Fast att leta fästingar på både oss själva och Stella, det måste vi helt klart bli bättre på.
Idag dock, så hittade Henke en på Stellas axel. What?! Vad den kom ifrån fattar jag inte! Jag reagerade imorse på att hon hade ett "myggbett som gått sönder till ett sår", för det var en röd ring med en liten svart plutt i - som en skorv typ - men jag reagerade inte på det nämnvärt. Myggbett hör ju liksom sommaren till, och är inget man kan undvika. Det var dock detta som ikväll visade sig vara ett fästingbett - och det svarta var en fästing. Otäckt!!! Den skulle kunna ha kommit från vår skärgårdssväng i onsdags, men då borde jag sett det redan igår med tanke på att hon spenderar gott om tid utan kläder i det här vädret. Troligast är dock att den kom igår någon gång. Alltså, det finns ju fästingar här också numera.
Oh well, det är sånt som händer. Fast att leta fästingar på både oss själva och Stella, det måste vi helt klart bli bättre på.
Vårt betongbarn...
...har ju faktiskt gräsmatta utanför huset. Jag har bara glömt att vi har en så fin innergård. Men nu när vi väl upptäckt det så misstänker jag att vi kommer spendera betydligt mer tid där än vi hittills gjort.
Helt tillräckligt med gräs, och härligt med vattnet i bakgrunden.
Och andra barn som lämnat en hel massa leksaker... frågan är ju bara vad man ska välja, verkar Stella tycka.
Gräva, gräva... Och klappa händerna, såklart!
Klänning Lindex, leggings NameIt, skor Kavat.
Helt tillräckligt med gräs, och härligt med vattnet i bakgrunden.
Och andra barn som lämnat en hel massa leksaker... frågan är ju bara vad man ska välja, verkar Stella tycka.
Gräva, gräva... Och klappa händerna, såklart!
Klänning Lindex, leggings NameIt, skor Kavat.
