stella*by*stardust

Under kvällens "lufta-rumpan-stund" satte jag ned Stella på badrumsgolvet och vände mig för att hämta något i köket. När jag sedan kom tillbaka möttes jag i hallen av en krypande tjej - som alltså själv gått från sittande till krypställning och krypit 7-8 steg. Det var säkert lite extra rörelsefrihet i avsaknad av blöja som gjorde det lilla extra.
Så nu har den berömda poletten har fallit ned, med andra ord! 

Jag filmade sedan hennes fortsatta krypande, men eftersom det var en naken liten tjej så är den inte YouTube-vänlig tyvärr.


Ja, det var allt en händelserik vecka förra veckan, när Stella passerade 9 månader och firade det genom att upptäcka hur världen ser ut lite närmare från stående på knä och ståendes mot bord mm, dit hon häver sig upp. Hon börjar bli stor, det är ett som är säkert. Yippie och Snyft....

Ja, den rubriken är värd ett utropstecken.

Det hände mycket för Stella motoriskt förra veckan, och en grej var att hon själv började dra sig upp i krypställning och där stod och gungade. Innan har hon struntat i det, eftersom hon ju tar sig fram så snabbt ålandes... Någon gång kunde hon ta ett litet steg bakåt, men inte mer än så.

Nu på morgonen har jag och Stella hängt i hennes rum, där det ju finns en stor matta - dvs, aningen bättre krypunderlag än parkettgolv. Då har hon gått upp i krypställning, och när hon ville framåt så satte jag handen för så hon inte kunde kasta sig på magen och åla som hon helst vill. Då började hon, och tog armar först och ben sen och tog sig fram en hel massa steg! Så jag testade, om och om igen - och ja, Hon kryper!

Duktiga lilla tjej! VIlket roligt framsteg!

Idag blir Stella 9 månader. Stora tjejen! Så för min egen skull kommer en liten summering av vad Stella kan.
 
Ålar men kryper ej. Eftersom hon i flera månader ålat snabbt, så har hon inte så stort intresse av att krypa. Hon kommer ju redan överallt hon vill! Nu står hon i krypställning och gungar lite dock, innan hon slänger sig på magen för att åla när hon vill framåt.
Reser sig mot saker. Hon klättrar upp till stående mot oss om vi sitter mot golvet, och mot vissa saker. Hon drar sig inte upp mot bara bord eller så än, men det är verkligen inte långt borta.
Går med stöd. Favoriten är med gåstolen med lite hjälp, det går snabbare och lättare än om man håller henne i händerna. Fast än är det vingligt värre...
Härmar ljud och ord och förstår vissa ord. Hon kan säga många konsonanter, dock ej M (till mitt stora förtret, en viktig del av ordet Mamma). Frågar man efter lampan tittar hon på närmaste lampa och säger ofta mppa (om man lyssnar noga, haha). Tittar på pappa och säger papa. Sen hur mycket hon förstår av orden och hur mycket som är härmande vet man ju såklart inte... Men hon är verkligen en snackig tjej, låter mer än alla bebisar vi brukar träffa. Hon testar också sina ljud, och om hon tjuter i falsett och man härmar henne så skrattar hon högt. Just våra ljud och skratt är det hon själv blir att skratta mest av.
Är nyfiken på mat. Hon vill ha allt som vi äter och prova allt på min tallrik, men är väldigt kräsen på puréer. Gröt är en favorit, så på BVC-inrådan att ge grötmellis istället för annan mellis om hon ätit dåligt gör att det kan bli 2-3 portioner på en dag. Lasagne är annars favoriten, så det får hon nästan varje dag.
Ammar fortfarande. Stella ammas tidigt på morgonen, samt som lite påfyllning innan det är dags för förmiddagssovning. Det blir ofta en gång på eftermiddagen också, framför allt om hon ätit mindre bra till lunch.
Har 8 tänder - fyra uppe och fyra nere.
Är tum- (och napp-)-fri. Efter att ha varit tumsugare från 2 månaders ålder har hon numera slutat suga på tummen. Hon har dock en snuttis som hon verkar gilla och koppla ihop med att sova.
Sover bra på nätterna. Hon somnar mellan 19 och 19.30, och sover till mellan 06.45 och 08 på morgonen. Hon äter oftast en gång, men sällan före 05, och då flyttar jag oftast över henne så hon sover mellan oss. Det är inte bara för hennes skull, morgonstunderna när man vaknar av henne är underbara.

Stella är glad nästan jämt, bjussar på leenden till kända och okända och är allmänt charmig och nyfiken som få. Men hon har humör, och kort stubin om hon inte får som hon vill. Blir hon rejält trött blir hon också rätt ilsk, så det är viktigt att lyssna noga på hennes signaler och följa ett givet schema så gott det går.

Hon är det bästa som finns, och har gett oss 9 månader av lycka. Grattis, finaste!

Det var lite av en sorgens dag, när Tofsen fick säga tack och hej. Denna karaktäristiska, söta lilla fjong på Stellas huvud som hängt med ända sedan hon föddes.

Det var i torsdags för 1½ vecka sedan som jag upptäckte att det längst ut på tofsen bildats en liten dreadlock, som inte gick att få ut. Så, med det samt att hon numera inte är en spädis utan större bebis som inte ska behöva ha en lustig frisyr i åtanke tog jag fram saxen och klippte av den.

Rest in peace, Tofsen!

Tofsen med lilla fnurret fångat på bild strax innan klippögonblicket. Möjligtvis lite svårt att se...Men om ni tittar längst upp i bild, ca 9 cm över resten av hennes hår (som för övrigt är ganska långt och mycket nu), skymtas den.

Förresten, jag pratade om dubbel tandsprickning förra veckan, men det är faktiskt inte mindre än 4 tänder som kikat upp under loppet av en vecka. Båda framtänderna uppe, och så har de befintliga två gaddarna i mitten nere fått sälskap av ytterligare en på vardera sida. Så nu har hon 6 stycken. Vore kanske inte så konstigt om detta påverkar hennes humör lite... det är ju hur svårt som helst att veta om hon har ont och lider lite av det eller inte.

Stella har blivit lite mammig senaste dagarna. För första gången visar hon tydligt att hon vill komma till mig när hon är hos någon annan, genom att sträcka ut båda händerna mot mig och nästan hoppa över i luften. Så gulligt!
När jag sitter i närheten av henne på golvet när hon leker så ålar hon ofta till mig och klättrar upp i min famn. Mammahjärtat smälter...

Stella har kunnat stå med stöd ganska länge, och sedan en vecka eller två kan man släppa henne en stund - fast man får såklart vara beredd, då hon ännu inte har förstått kopplingen mellan Hålla i sig och Inte ramla.

Idag var flourtanten på vår föräldraträff på BVC och berättade om hur vi bäst ska ta hand om våra bebbars gaddar. Ja, hon var faktiskt flourtant! Coolt va!? Och hon sa att det bara är i Stockholm som det finns flourtanter nu. Skön var hon, och sa att hon är mycket häftigare och mer poppis än de gamla flourtanterna. Haha.

Iallafall så fick vi uppmaning att borsta morgon och kväll med lite barntandkräm, och lite andra små tips och tricks. Det viktigaste var borsta, vila (2-3 timmar mellan varje mål) och bara vatten och välling i flaskan (inget smaksatt). Jag upptäckte samtiigt att Stella inte bara har en framtand uppe på gång, utan att det är på väg en kompis till de två små i nederkäken också. Dubbel sprickning alltså! Hon uppvisar dock inga större symptom på detta, så det är vi tacksamma för.

Idag upptäckte jag en liten spricka i Stellas överkäke. För nog borde man kunna säga spricka, eftersom man säger tandsprickning? Iallafall så ser man ett litet streck för ena framtanden, och lilla grynet siktas lite lätt där under. På humöret har jag inte sett bågra tydliga tecken på detta, även om hon igår hade lite svårt att komma till ro och somna - fast vi var inte hemma och hon skulle sova i vagnen så det var inte så konstigt.

Att framttand ett är på g råder det iallafall inga tvivel om, så vi får väl se om vi märker något mer av det under natten eller så.

Såhär ser det ut här hemma numera. Vid det här tillfället var målet...eh... någons stortå. :-)

När Stella blev runt 3 månader förändrades hennes personlighet rejält. Från att ha varit ganska otålig och inte så jättenöjd så blev hon hur lugn och nöjd som helst. Sedan dess har det varit väldigt, väldigt få sura miner. Hon har lekt bra själv såväl som med sällskap. Hängt med och bara varit nöjd helt enkelt.

De senaste dagarna har jag dock tyckt mig se en liten förändring. Helt plötsligt blir hon jättesur om hon inte får som hon vill. Hon gnäller betydligt mer än tidigare. Det var mycket som hände i måndags, när hon återgick från sina vrålljud till att prata bababababa, och framför allt att hon började åla ordentligt. Men det var också samtidigt hon blev lite mer bestämd i humöret. Kanske kunde hon konstatera att "nu kan jag det här, och då måste det ju vara många andra saker jag INTE kan"? Och bli frustrerad av det. Eller nåt. :-)

Det kanske är läge att läsa lite i Växa och upptäcka världen. För det är säkert ett mentalt utvecklingssprång såväl som ett fysiskt som vi sett hos Stella den här veckan.

Efter en helg med väldigt begränsad lektid på golvet så var det överraskande att Stella kom hem med nya färdigheter. Nu tar hon sig närmligen framåt, efter veckor av bakåt- och sidledsålande. Dessutom lyfter hon rumpan väldigt mycket mer än tidigare, och drar in benen under sig.
Man skulle nästan kunna tro att hon spenderat sin tid i vagnen i helgen funderandes på hur det är man gör egentligen. Det kanske är därför hon varit så himla lugn och nöjd i vagnen - hon har helt enkelt haft fullt upp med att lägga upp sin strategi.

Ja, en stor bebis var Stella verkligen i förhållnade till kompisen Carros lilla Elea, nu två veckor gammal. Hur söt som helst var hon, och kändes så pytteliten! Att man glömmer att de varit så små är verkligen ingen myt.

När vi var hos Carro och hälsade på så satte jag Stella på golvet, och då gjorde hon nåt nytt. Tog tag i bordsbenet och drog sig mot det, bestämt. Gulligt! Jag försökte fånga det på video hemma sen, men det gick sådär bara, men jag lägger upp det ändå för att testa att lägga in YouTube-klipp.

Vår dotter har den starkaste rösten jag någonsin hört en så liten bebis ha. Det låter verkligen högt (måste även säga att det låter illa), och det är inte falsettläge utan den rejäla bastonen som jag tidigare berättat om som gäller.
Ju mer glad och exalterad hon är, desto fler och högre blir dessa rop. Så.. det går ju sådär halvbra ihop när hon träffar andra barn. För då blir hon gladare och mer uppspelt än någonsin. Hon tittar på dem, vevar och viftar järnet med armarna, och - låter. Exalterad är bara förnamnet! Men oj så missförstådd hon blir, för reaktionen från de andra barnen, som också tittar glatt på bebisen mitt emot, är nästan alltid lite rädsla och gråt.

Emma var såklart inget undantag. Jag "varnade" Karin lite, men hon sa att det nog var lugnt, för Emma är inget lättskrämt barn. Hm. Det var innan hon träffade Stella det! Hela eftermiddagen igår fick Emma sitta i sin mammas knä för att hålla gråten borta när den uppspelta kompisen Stella satte igång.

Sen vande hon sig dock, och idag har det inte varit några sura miner överhuvudtaget. Så är det någon som har ett barn som behöver bli lite tuffare när det gäller andra barn så kan ni skicka hem dem till oss på träningsläger. Några timmar med en Stella i högform så ska de nog vänja sig vid det mesta!

Ut med benet och snurra runt är det som gäller! Fast trots det så går det fortfarande bara bakåt och i sidled.

Trots barnvakt i helgen så blev det något för lite sömn. Även om vi hade erbjudande om att stänga dörren till oss och låta farföräldrarna fixa eventuella uppvak så vaknade jag vid Stellas minsta knyst. Inte många men ändå. Det är något inbyggt som gör att jag hör allt, oavsett stängd dörr eller ej... Och med några avsteg från matrutinerna så vågade jag heller inte riktigt räkna med att hon skulle klara sig utan mat hela natten, så det var väl lite därför jag sov på helspänn också. Så trots sköna morgnar där vi tacksamt lämnade över Stella när hon vaknade, så var det med en känsla av övertrötthet vi lade oss igår kväll.

Sen kom natten, och var stökigare än på länge. Klockan 3 vaknade Stella, och var vaken från och till ändå till 5. Ja, hon sov säkert mer än halva den tiden, men inte jag - så lätt somnar jag sällan om, så det hanns inte med mellan hennes uppvak. Tyvärr. Vid 5 tog jag in henne till oss och sov sked (efter mat såklart). Kl 6 vaknade hon igen, mer mat. Så sömnen mellan 3 och 5 var obefintlig, och mellan 5 och 8 (då hon vaknade för morgon) var ytterst bristfällig. En enkel överslagsräkning ger resultatet på tok för lite.

Så en väldigt trött mamma var ingen strålande förutsättning för dagen. Sen visade det sig att Stella vaknat på helt fel sida. Det händer så otroligt sällan, hon är ju alltid så otroligt nöjd nuförtiden så dagarna är ju bara ljuvliga mest hela tiden. Men inte idag. Idag fick jag inte lämna henne med många meter utan att det skulle bli sura miner. Det var nästan så jag började ana att hon börjar närma sig Separationsfasen, som de kommer i runt 7-8 månader. Dock så är hon sällan särskilt svårflirtad, så det stämmer inte, men idag grät hon så fort jag gick ut ur rummet, för att inte tala om när jag lade ner henne i sin säng - och så brukar det aldrig vara. Det var inte så lätt att få något gjort... 
Sen var hon sur också när hon backade ifrån sina leksaker så hon inte kom åt dem (hihi, sötis, hon måste ju framåt!). Och eftersom hon backar av filtarna så slog hon i huvudet i golvet några gånger när hon rullade från mage till rygg, så hon blev lite ledsen för det också.

Grinig dotter och dito mamma var det således som gällde idag. Sömnbrist för mig ger kort stubin, en känsla av uppgivenhet och därmed nära till gråt. Ingen höjdare. 
Behöver jag säga att jag hoppas på skön sömn inatt, för oss båda?! Klockan är före tio, men nu tänker jag krypa ner. Godnatt!

Dåligt med grin-bilder... Men lite surare än vanligt är hon bestämt när hon ser ut såhär.

Oron för det främmande ökar och nyfikenheten, som hittills väglett barnet ut mot en vidare värld, hämmas tillfälligt. Barnet kan till och med visa uppenbar rädsla för det obekanta hos ting eller "främlingar" och kan börja gråta hejdlöst om främmande vuxna tittar på det.

Små barn måste få närma sig främmande människor i sin egen takt. Detta kan inte och bör inte heller skyndas på. Ängsligheten och klängigheten ökar och barnet kan börja sova oroligare. Det är viktigt att nattningsritualerna alltid är desamma. Barn i denna ålder börjar också kunna trösta sig allt bättre med så kallade övergångsobjekt, en nalle, en snuttefilt eller något som påminner om den trygghet som föräldern vanligtvis erbjuder.

Ditt barn är klängigt för att det behöver återförsäkra sig om din närvaro och uppmärksamhet innan det vågar ta nästa steg i sin utveckling. Som förälder är du en trygg bas för ditt barn när det utforskar sin omvärld.

Eller ja, utvecklingen går ju framåt, men Stella rör sig bara bakåt. Ju mer hon vill ha något som ligger framför henne, desto mer backar hon och kommer än längre ifrån målet. Man kan tycka att hon borde bli frustrerad av detta, fast hon verkar mer nöjd att komma någonstans överhuvudtaget, så hon klagar inte. Fast allra mest ligger hon som en säl med ben, huvud och armar upp i luften. Rumpan åker upp i luften ibland, men det känns absolut inte som att krypningen är nära. Fast nu har hon ju suttit ganska länge, och det ska ju vara nästa naturliga steg. Från sittande kan hon medvetet ta sig till liggande på mage, och sen runt till rygg osv och i sidled i hyfsat hög fart.

Enligt Growing People så är 7-10 månader den vanligaste åldern att börja krypa. Ja, för barn som kryper alltså - det är inte alla som gör det. Här är en lista på lite olika tidpunkter för olika steg i utvecklingen.

Å ena sidan så ser jag fram emot när hon medvetet börjar ta sig fram och kan utforska sin omgivning lite mer, och å andra sidan så kanske man ska njuta ordentligt av lugnet medan det fortfarande råder... :-)
Sen är jag fortfarande fascinerad vid hennes mest nyliga grej, sittandet, som hon nu gjort i dryga två veckor - sedan några dagar före halvårsdagen. En sak i taget!

Tvättlappar är inte fel, tycker Stella. Att de smakar hur gott som helst kom hon underfund med för några dagar sedan, och nu är det allmänt slabbiga lappar på alla grejer här hemma som gäller. Jag tycker att detta fenomen är himla lustigt, och har därför flera gånger köpt Thilde-kuddar i present till kompisar med nyfödda. Vi har ingen sådan, men dock en liknande som jag köpte i USA. Jag har ingen bild in (tugg-) action, men populär är den.

En grön amerikansk filt-variant på Thildekudden.

Såg för övrigt att Thildekudden är på rea på babyshop.se nu - direktlänk här.