Ett genombrott?
Det var nu ett par veckor sedan Stella för första gången sov en 12-timmarsnatt utan mat. Sedan dess har hon ibland varit utan mat, fast det har varit om vi sövt om henne när hon vaknat på natten. Ofta slutar det med att jag är uppe när hon vaknar till, och är så enormt trött så jag efter en liten stund tänker "äh, jag ger henne mat, klockan är ändå över 04, så vet jag att hon somnar och jag kan snart lägga mig och somna om", och så får hon mat. Så nätterna helt utan mat har inte varit så många, trots att jag märkt att hon egentligen inte är hungrig. Det har kanske blivit var tredje natt eller så.
I helgen har H tagit nätterna, både fredag och lördag natt, och jag har fått sova. Då har hon utan problem klarat sig utan mat, och uppvaken har varit få och korta. 3 nätter brukar man ju prata om att det tar att vänja in något nytt och det stämmer verkligen.
Igår somnade Stella som vanligt runt 19.30. Hon vaknade till vid 23.30 och jag var uppe och ramsade en snabb gång, varpå hon somnade om. Sedan vaknade jag 06.15 av en känsla av att ha sovit så ruggigt länge. Fick lov att gå upp och titta på Stella som sov hur skönt som helst (såklart). Klockan 07.45 vaknade hon. (Då hade jag inte somnat om, jag var ju så ovanligt utsövd vid 06...)
Alltså, ett pytteuppvak mellan 19.30-07.45. Tänk om det var det stora genombrottet! Jag hoppas...
Va skönt att det går så bra för er! Dom få gånger som Zack ahr sovit väldigt länge har jag också vaknat med ett ryck och varit tvungen att gå upp och titta till honom. Man är ju så van vid att dom vaknar så man blir ju orolig!
Nu har vi haft vår tredje natt utan mat så får hoppas att denna natt som kommer bli helt utan uppvaknande! håller tummarna
Men vi ger också Zack en rejäl portion gröt + lite grann av något annat (t.ex. päronpuré eller nåt) varje kväll. Så han verkar vara mätt och belåten och inte behöver äta mat under natten egentligen :)
