stella*by*stardust

Trots barnvakt i helgen så blev det något för lite sömn. Även om vi hade erbjudande om att stänga dörren till oss och låta farföräldrarna fixa eventuella uppvak så vaknade jag vid Stellas minsta knyst. Inte många men ändå. Det är något inbyggt som gör att jag hör allt, oavsett stängd dörr eller ej... Och med några avsteg från matrutinerna så vågade jag heller inte riktigt räkna med att hon skulle klara sig utan mat hela natten, så det var väl lite därför jag sov på helspänn också. Så trots sköna morgnar där vi tacksamt lämnade över Stella när hon vaknade, så var det med en känsla av övertrötthet vi lade oss igår kväll.

Sen kom natten, och var stökigare än på länge. Klockan 3 vaknade Stella, och var vaken från och till ändå till 5. Ja, hon sov säkert mer än halva den tiden, men inte jag - så lätt somnar jag sällan om, så det hanns inte med mellan hennes uppvak. Tyvärr. Vid 5 tog jag in henne till oss och sov sked (efter mat såklart). Kl 6 vaknade hon igen, mer mat. Så sömnen mellan 3 och 5 var obefintlig, och mellan 5 och 8 (då hon vaknade för morgon) var ytterst bristfällig. En enkel överslagsräkning ger resultatet på tok för lite.

Så en väldigt trött mamma var ingen strålande förutsättning för dagen. Sen visade det sig att Stella vaknat på helt fel sida. Det händer så otroligt sällan, hon är ju alltid så otroligt nöjd nuförtiden så dagarna är ju bara ljuvliga mest hela tiden. Men inte idag. Idag fick jag inte lämna henne med många meter utan att det skulle bli sura miner. Det var nästan så jag började ana att hon börjar närma sig Separationsfasen, som de kommer i runt 7-8 månader. Dock så är hon sällan särskilt svårflirtad, så det stämmer inte, men idag grät hon så fort jag gick ut ur rummet, för att inte tala om när jag lade ner henne i sin säng - och så brukar det aldrig vara. Det var inte så lätt att få något gjort... 
Sen var hon sur också när hon backade ifrån sina leksaker så hon inte kom åt dem (hihi, sötis, hon måste ju framåt!). Och eftersom hon backar av filtarna så slog hon i huvudet i golvet några gånger när hon rullade från mage till rygg, så hon blev lite ledsen för det också.

Grinig dotter och dito mamma var det således som gällde idag. Sömnbrist för mig ger kort stubin, en känsla av uppgivenhet och därmed nära till gråt. Ingen höjdare. 
Behöver jag säga att jag hoppas på skön sömn inatt, för oss båda?! Klockan är före tio, men nu tänker jag krypa ner. Godnatt!

Dåligt med grin-bilder... Men lite surare än vanligt är hon bestämt när hon ser ut såhär.

Oron för det främmande ökar och nyfikenheten, som hittills väglett barnet ut mot en vidare värld, hämmas tillfälligt. Barnet kan till och med visa uppenbar rädsla för det obekanta hos ting eller "främlingar" och kan börja gråta hejdlöst om främmande vuxna tittar på det.

Små barn måste få närma sig främmande människor i sin egen takt. Detta kan inte och bör inte heller skyndas på. Ängsligheten och klängigheten ökar och barnet kan börja sova oroligare. Det är viktigt att nattningsritualerna alltid är desamma. Barn i denna ålder börjar också kunna trösta sig allt bättre med så kallade övergångsobjekt, en nalle, en snuttefilt eller något som påminner om den trygghet som föräldern vanligtvis erbjuder.

Ditt barn är klängigt för att det behöver återförsäkra sig om din närvaro och uppmärksamhet innan det vågar ta nästa steg i sin utveckling. Som förälder är du en trygg bas för ditt barn när det utforskar sin omvärld.

Trackback-URL för detta inlägg: