Fysisk smärta vs. psykisk
Jag pratade tidigare lite om oron för skador för Stella. Det var då på det fysiska planet. Något som jag tycker känns på ett sätt ännu läskigare är dock psykisk smärta.
Jag har sagt det till H många gånger, att att det finns så mycket känslor som jag önskar att Stella aldrig behöver uppleva. Jag vill aldrig att hon ska känna sig riktigt rädd, eller ensam, utelämnad, trampad på, hånad ..., ja listan kan göras lång. Bara tanken på att hon ska känna den typen av känslor får det att göra ont i mig! Men det är ju en del av livet. Jag kommer aldrig kunna förhindra att hon upplever dessa känslor, likväl som jag själv upplevt dem alla.
Det känns därför som att en av mina absolut viktigaste uppgifter är att lyckas fostra henne till en person med skinn på näsan, sunt förnuft och en styrka i sig själv, så hon klarar dessa situationer, och kanske till och med går ännu starkare ur dem. Det är dock en utmaning som känns betydligt tuffare än att lyckas skydda henne från faror i hemmet. Hur gör man? Jag kanske får fråga mina egna föräldrar om det, för de har lyckats göra det med mig. Vad är hemligheten, mamma?
Jag har sagt det till H många gånger, att att det finns så mycket känslor som jag önskar att Stella aldrig behöver uppleva. Jag vill aldrig att hon ska känna sig riktigt rädd, eller ensam, utelämnad, trampad på, hånad ..., ja listan kan göras lång. Bara tanken på att hon ska känna den typen av känslor får det att göra ont i mig! Men det är ju en del av livet. Jag kommer aldrig kunna förhindra att hon upplever dessa känslor, likväl som jag själv upplevt dem alla.
Det känns därför som att en av mina absolut viktigaste uppgifter är att lyckas fostra henne till en person med skinn på näsan, sunt förnuft och en styrka i sig själv, så hon klarar dessa situationer, och kanske till och med går ännu starkare ur dem. Det är dock en utmaning som känns betydligt tuffare än att lyckas skydda henne från faror i hemmet. Hur gör man? Jag kanske får fråga mina egna föräldrar om det, för de har lyckats göra det med mig. Vad är hemligheten, mamma?
Kommentarer
Postat av: Jenny
Precis så känner jag också och har funderat på mycket på sistone! Det är ju tufft att växa upp och jag vill att både Filippa och Gustaf ska känna sig trygga och säkra i sig själva oavsett vad som händer. Svårt! Men att de känner sig behövda från ung ålder tror jag är bra. Vara med och jobba och ha sina uppgifter i familjen, att man litar på dem som omdömesfulla personer och alltid finns där och lyssnar och stöttar. Väntar intresserat på mer av dina och Ingers idéer:-).
Postat av: Lisa
Vi får väl se vad som följer här framöver. Men jag tror nog du är den som har allra flest bra idéer gällande detta!
Kram
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
