Nyfiken i en strut...
På väg hem idag så klagade såklart Stella lite lätt på att få ligga i vagn och inte se nåt. Bärselen funkade okej, men inte jätteglada miner. Så då testade jag att vända henne framåt i bärselen. Det var en hit. Snacka om nyfiken tjej.. Är inte hon på tok för liten för att sitta framåt egentligen, om man tänker på alla intryck och så? Men iallafall så var det en vaken, pigg och glad tjej som spenderade 20 minuter med span på livet omkring. 
Jag tog som vanligt hjälp av min kunniga kompis Maja, som har Nora som är snart 1½, och hon sa att hon frågat deras läkare för länge sen, och han tyckte att allt barnet verkar vara glad av är okej. Jag kör på den inställningen jag med tror jag bestämt! Om ingen har något annat expertutlåtande?
Inget expertutlåtande men jag kör på linjen, så länge Elis är nöjd med att sitta mot mig så vänder jag inte på honom. Den dagen han säger till själv så vänds det. Han gnällde här om dagen och fick prova att sitta framåtvänd i vagnen, han verkade gilla det. Men inte så pass mycket att jag skulle sätta honom så permanent. JAG tyckte inte att det kändes bra, haha! Men han är ändå 9 månader ju så det vore ju inte konstigt om han vill vara vänd åt andra hållet.
Och jag tror inte hon tar skada av att vara framåt någon stund här och där, bara det inte blir jättelånga perioder. Vissa barn får svårt att sortera intrycken men andra barn klarar det galant så man får väl känna lite själv hur det funkar och känns.
Ja, man vill ju se hur de har det också. Igår fick jag knäppa mobilbilder på oss för att ens avgöra om hon var vaken eller inte. :-)
Jag frågade BVC-tanten idag, och hon tyckte också att det bara var att köra på, så länge hon var nöjd. Och med tanke på att hon "klagade" när hon satt mot mig och tystnade och spanade när hon hamnade framåt - såväl igår som idag - så får jag nog konstatera att det är det som gäller!
Fast jag börjar nog alltid emot mig, ett tag till...
