Det här med sömnen
Stella har ända sedan hon var nyfödd sovit jättebra på natten - dvs, från det att hon somnar för natten tills det är morgon runt 7-8-tiden på morgonen. Aldrig skrik, bara snabb mat 1 gång och sedan somnat om. Underbart. Däremot har kvällarna slutat sent - runt 22-23. Ibland till och med senare. Det frestar ju på för båda föräldrarna.
En period tog jag tag i det, och försökte styra hennes tider under dagen lite, för att få längre nätter. Det funkade bra ett tag, men aldrig helt hundra, och när vi sedan var på resande fot i ett par veckor fick Stella helt styra sina sovtider själv, och vi kom vi åter in i de dåliga rutinerna.
Vi har helt enkelt konstaterat att Stella inte "tar sig den sömn hon behöver", och alla andra "klyschor" man ofta matas med vad gäller barns sömn. 13 timmars sammanlagd sömn på ett dygn, och nätter på runt 8 timmar, blev jobbiga för såväl henne som oss. Vi blev trötta, och nog märkte vi på hennes kvällshumör att hon också var det.
När Stella nu blivit 3 månader har jag testat ett "schema". Jag tänker inte nämna mer om Anna Wahlgren och hennes tankesätt här och nu, det blir för mycket. Jag har dock inte "kurat" Stella (hon har "SM"-ats från början för den som undrar - och Nej, aldrig haft ont i magen - "kolik" eller så...), utan helt enkelt testat att styra hennes rytm lite.
Men som sagt - den senaste veckans kämpande med de sena kvällarna;
De första 3 dagarna fick jag "lägga mig i" ganska mycket. Dock fick vi snabbt resultat redan dag 1. Stella sover nu tre pass om dagen, 45 min, 2 timmar, 45 min. Vakenpassen strävar jag att ha runt 2 timmar, förutom dagens sista som är minst 2 ½ timme, gärna 3. Alla pass, vaken- såväl som sovpassen kan justeras +/15 minuter vid behov - i undantagsfall mer. Så jag lyssnar givetvis på henne, när hon signalerar trött hjälper jag henne att komma till ro och somna, när hon vaknar plockar jag upp henne - men allt först efter att jag tittat på klockan. Vaknar hon lite "tidigt" så vagnar jag om, och hon somnar då gott. Är hon lite trött på tok för "tidigt" så ger jag vakentiden ett försök, lockar till att vilja vara vaken, och då är hon ofta nöjd ett tag till. Vaknar hon inte alls på dagen (det händer!) så väcker jag henne lite försiktigt, och när hon väl vaknar till liv är hon då nöjd och glad och verkar helt utsövd.
Sedan jag började med detta schema, nu 9 dagar sedan, har Stella aldrig somnat efter klockan 20 på kvällen (förutom en dag, se sist i inlägget - *). Hon somnar gott och lätt (förutom att hon vaknar efter ca 30 min på kvällen, men alltid somnar om med lite hjälp). Hon sover sedan 11-12 timmars natt, med mat 1-2 gånger.
Det här känns helt fantastiskt för oss. Sen stöter jag på andra förståsigpåare som tycker att det verkar absurt att styra en bebis sömn. Men vet ni? Det struntar jag blankt i! För tillvaron är bättre, för oss såklart men framför allt för Stella som mår så mycket bättre nu, och är glad alla dagens vakenpass, som inte blir mentalt utmattad/övertrött (vilket under hennes 3e-6e levnadsvecka resulterade i skrik om kvällarna), utan som helt enkelt mår bra och är harmonisk. Win-win!
* Vi har haft en dags bakslag. När hon fick sina vaccinationer "lät vi" henne somna efter 1,45 sista vakenpasset, för hon verkade så trött, och vi hade hört att barnet kan bli väldigt trött efter detta, så vi ville inte vara för hårda. Då sov hon i 20 minuter för att sedan vara vaken till 22.30, och fick det dygnet 13 timmars sömn totalt.
HURRA!! Äntligen en till som kör schema på lillbäbisen!!! Vad skönt med en AW-kompis i närheten, hihi.
Elis har ehh.. kanske inte kurats.. men blivit övertalad till att sova å det bestämdaste från han var ca 1,5 månad. Och jag ångrar inte en SEKUND att vi gjorde det. Trots kommentarer från såna där förståsigpåare :) Från en tröstlös, orolig, icke-sovande bäbis med mörka ringar runt ögonen till ett tryggt litet charmtroll. Vilken skillnad! Och det bara på ett par dagar.
Det är ju inte så svårt att motivera sig när man så tydligt ser att barnet mår så himla mycket bättre av det. Äh, fram för schema!!! Vi har också haft lite bakslag i och med vaccinationer och elaka förkylningar. Men jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan schema för Elis.
Problemet nu är väl att han börjar bli lite för stor för att sova på mage i vagnen.. och jag är osäker på om han somnar på rygg. Har inte riktigt provat det faktiskt :) Magläge har varit standard sen 1,5 månaders ålder, enda sättet att få honom att somna. Jag har lyckats få honom att somna på rygg EN gång men har provat fler. Problemet är att han alla de andra gångerna förutom den första när han somnade har blivit jättesur när jag fällt ner till ryggläge. Och då har det varit kört, en jättearg Elis som inte alls vill sova. Men somnar efter vändning till mage efter ca 5 minuters vilda protester.
Hemma funkar allting klockrent!
Ja, jag ska inte skriva en uppsats här i kommentarerna :) Men ändå, skulle vara kul att träffas och kanske bolla en och annan idé.
Förresten så är din bloggdesign lite knasig, det vita fältet går inte hela vägen ner på sidan så efter 1,5 inlägg så blir det röd bakgrund. Du kanske håller på och fixar precis, eller??
Ja, helt klart är det bra att bolla idéer, för det är himla svårt med vissa grejer tycker jag... Nu med schemat är vi där vad gäller tider, men vissa av verktygen återstår än att plockas fram. Stella är en sidsovare, och har så varit sedan hon föddes. Testat några gånger på mage men det har än inte tagits emot särskilt väl. Och så får jag väl erkänna att jag tar lite gräddfil på kvällens läggning (och nätternas somna om) i form av liggamning... Hm. Men som det är nu så tar vi det lite pö om på, och är iallafall SÅ nöjda att ha en fungerande tillvaro!
Och en bebis utan ringar under ögonen. :-)
